Istället för att blogga

Det har varit ett händelserikt halvår, förutom här på bloggen då.

Har ni någon gång känslan av att inte vilja skriva för att det skulle förstöra det som pågår just nu? Att det skulle få er att ställa er vid sidan om, som en betraktare, istället för att vara mitt uppe i? Så har det varit för mig.

Anledningarna är flera. Flytten så klart, men även om allt drog ut på tiden (som det alltid gör) så var det ändå en lindrig upplevelse. Till skillnad från tidigare flyttar hade jag råd med flyttfirma denna gång. Det var fantastiskt.

Anledning två är mindre rolig, nämligen allvarlig sjukdom i familjen, som nu till slut gudskelov verkar gå åt rätt håll.

Och så anledning tre, förälskelse. Inte på det typiska romansättet med hinder som ska övervinnas innan den storslagna kärleksförklaringen, utan på ett helt vardagligt och självklart sätt utan åthävor. Fast underbart ändå (eller kanske snarare just på grund av det – för visst finns det många stora kärlekshistorier som skulle kännas djupt osunda om de var på riktigt) och definitivt koncentrationsuppslukande.

Men nu har det lugnat ner sig lite och jag längtar efter att komma igång med skrivandet och bloggandet och läsandet.

Blinddejt i bokhandeln?

Så här ser det ut i en bokhandel nära mig. Själv vill jag nog ha bättre koll för att undvika dubletter, men visst blir man lite nyfiken på vad som döljer sig under omslagspappret och den kortfattade beskrivningen? Eller vad tycker ni, skulle ni köpa med en blinddejtsbok hem?

F av Daniel Kehlmann

Det var ett tag sedan jag läste ut F, men det kom en flytt i vägen, så det blev inte av att jag skrev om den. Och det var egentligen inte så dumt, för den är nämligen nyss översatt, med svenskt recensionsdatum i förra veckan. Jag som alltid läser svenska titlar med ett års fördröjning eller mer, ligger med andra ord helt rätt i tiden denna gång.

Arthur Friedland och hans tre söner besöker en hypnotisör. Trots Arthurs skepsis lyckas hypnotisören nå fram till honom – kanske genom faktisk hypnos, kanske genom att ge Arthur en ursäkt för att göra det han länge tänkt på – och Arthur ger sig av, hux flux, för att förverkliga sitt författarskap.

Han efterlämnar tre vilsna söner som växer upp faderslösa. Vi möter dem igen i vuxen ålder: Prästen Martin som inte tror på Gud, finansmannen Eric som svindlat bort stora summor och lever i ständig skräck för att bli påkommen och Erics tvillingbror, konstnären Iwan, som… Ja även Iwan lever i en lögn, men exakt vilken uppdagas så sent att jag inte vill avslöja den här.

F är på många sätt en sammanfattning av Kehlmanns hela produktion, med teman som känns igen: Vad är konst? Vad innebär det att leva “på riktigt”? Men de tunga ämnena till trots, är Kehlmann lika lättläst som alltid. Det finns ett ständigt närvarande humoristiskt stråk, som dock aldrig tillåts slå över i det farsartade. Humor med ett underliggande budskap, kanske den bästa sorten?

Särskilt relevant är F för alla oss med författardrömmar. Hur mycket ska, eller kanske snarare hur mycket FÅR man ta sitt skrivande på allvar? Att överge hem och familj som Arthur gör är naturligtvis att gå för långt, men är det kanske så att de flesta av oss inte går långt nog?

Karaktärerna i F har jag inte funderat på så mycket efteråt, men själva grundtonen i berättelsen, Arthurs strävan efter äkthet och sönernas brist på densamma, den dröjer sig fortfarande kvar.

Tidigare inlägg om Kehlmann här, här och här.

Världslitteratur

Nämen, visste ni om att det finns en helt fantastisk hemsida om världslitteratur översatt till svenska? Jag är totalbegeistrad! Jag googlade just efter författare från Syrien och hittade deras världskarta. Hit kommer jag definitivt återvända!

Färdigflyttad

Så. Blogguppehållet tog längre än vad jag hade räknat med, men från och med idag har jag en internetuppkoppling hemma. Det står fortfarande kartonger längs väggarna, men långsamt börjar nya lägenheten kännas som min egen.

Det har varit en underlig känsla att flytta och samtidigt läsa dagliga rapporter om de människor som kämpar sig fram mot Europa på jakt efter tryggheten. Allt det där småttiga det är så lätt att irritera sig på blir till ingenting. De många luftmadrassnätterna innan min säng levererades till exempel. Sällan blir man väl så påmind om hur gott ställt man har det när man kan tycka att en bädd i en torr och varm lägenhet kan vara en uppoffring. Och ensamheten som oundvikligen infinner sig de första dagarna på ett nytt ställe, vad är den jämfört med att inte vara välkommen någonstans?

Nu är inte den här bloggen en plats där jag vill dryfta världspolitik. Det finns det andra arenor till. Men på något litet sätt vill jag ändå låta omvärlden få plats här, för vad ska man med litteraturen till om den inte tar oss med till andra verkligheter?

I all sin obetydlighet tänkte jag därför ha Syrien-tema på min höstläsning. Inte för att jag tror att det nödvändigtvis gör nytta för någon annan, men för att det gör nytta för mig. Jag vet helt enkelt för lite om detta hörn av världen.

I min lokala bokhandel har jag därför inhandlat en bok av Rafik Schami. Det är egentligen fusk, för även om han är född i Syrien har han levt nästan hela sitt vuxna liv i Tyskland. Men hans roman Nattens berättare gjorde stort intryck på mig som ung (några av mina tidigaste skrivförsök var väääldigt nära plagiat av den, kan jag säga). Denna gång blir det Kalligrafens hemlighet (Das Geheimnis des Kalligraphen) som utspelar sig i Damaskus 1957.

Andra tips på böcker mottages tacksamt.

Kontraktsläsning

Alltså jag har inte riktigt tid att skriva ett välformulerat inlägg, men jag vill ändå berätta om mitt första möte med min soon-to-be hyresvärdinna, en tysk tant i sjuttioårsåldern som älskar svenska kungafamiljen. Hon blev mycket förtjust när hon förstod att jag kom från Sverige och drog samtliga rojalistiska anekdoter hon hade på lager. Dessutom insisterade hon på att låna ut en bok om drottning Desideria (gift med Karl XIV Johan). Jag försökte avböja lite fint, men hon ville inte lyssna på det örat, så jag fick släpa med mig boken hem och i augusti får jag ta med den i flytten tillbaka. Däremellan måste jag läsa den tror jag, eftersom den överlämnades med orden “om ni inte lämnar tillbaka den får ni ingen nyckel till lägenheten”. Hm.

Så att.

Jo.

Sommarläsningen är fixad.

Att inreda en skrivlya

Puh, puh, puh. Kombinationen centraleuropeisk värmebölja och  flyttförberedelser har inte varit så gynnsam för vare sig skrivande eller bloggande…

Den här flytten är inte mitt eget val (flyttar p.g.a. jobbet), men en jättebra sak som den för med sig är att jag kommer få mer plats på nya stället. Så mycket plats att jag får ett separat arbetsrum! I min nuvarande lägenhet har jag inte rum för ett riktigt skrivbord ens (skriver detta från köksbordet), men nu kommer jag till och med kunna stänga om mig. Känns ofattbart lyxigt.

Nu funderar jag därför på bästa sättet att inreda mitt lilla skrivkrypin för maximal effekt. Skrivbord och stol så klart, men sedan? Jag vill inte ha för mycket saker som distraherar, men en inspirerande bild på väggen vore på sin plats. Och ett separat tangentbord till min bärbara dator för hållningens skull.

Vad underlättar ert skrivande?