söndag 25 maj 2014

Oavslu

Annikas bokbloggsjerka undrar:

Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?

OM jag har!!!

Jag utfärdar ingen spoilervarning - tvärtom tycker jag att detta är viktig samhällsinformation som gärna skulle kunna inkluderas i Anslagstavlan (sänds det fortfarande?).

Romanen jag talar om är Wives and Daughters av Elizabeth Gaskell, en i övrigt mycket bra bok. Så bra att jag, när det var kanske 50 sidor kvar och klockan nått midnatt, bestämde mig för att jag MÅSTE läsa ut den, även om jag skulle vara ett sömnbristsvrak på jobbet dagen efter den.

Allt var lovande. Efter 500 sidor började det dra ihop sig till ett riktigt bra slut. Och precis när slutklämmen ska komma igång så står det…

"Tyvärr kom inte författaren längre än så här innan hon dog."

Häpp.

lördag 17 maj 2014

Efterköp

Bokbloggsjerkan denna vecka:

För dig som läser e-böcker: brukar du köpa en fysisk bok av en e-bok som du har gillat?

För dig som inte läser e-böcker: kan du ge exempel på en bok som du t.ex. lånat på biblioteket, gillat och sedan köpt ett eget ex. av?


Jag har ständig hyllångest (så många böcker! så lite plats!), så jag skulle aldrig köpa en bok bara för att äga den. Däremot händer det att jag köper en bok jag redan läst, men som jag har för avsikt att läsa om.

Senaste exemplet var ungdomsfantasyn Lyckans hjul av Cynthia Voigt. Lånade den som 12-åring och var HELT SÅLD. Så fort jag hade läst sista sidan började jag om från början igen, först en gång och sedan en gång till. Läste den alltså tre gånger på en vecka!

Förra året råkade jag komma att tänka på den och letade genast reda på den engelska versionen på Amazon. Den höll! Kanske var läsupplevelsen lite mindre omtumlande den här gången, men det var spännande och romantiskt och sorgligt om vart annat och framför allt kändes huvudpersonen Birle förvånansvärt modern. För tillfället har jag inte inga bokslukande 12-åringar i min närhet, men hade jag det skulle jag köpa ännu fler kopior och ge bort i present.

fredag 16 maj 2014

Sommarutmaningen 2014

Att jag gillar statistik och loggböcker framgår kanske av mitt överambitiösa etikettsystem här på bloggen. Jag är inte alls särskilt pedantisk till vardags och kan knappast kallas städfanatiker, men vissa saker vill jag ha koll på. Boksamlingen står självklart i alfabetiskt ordning och är dessutom uppdelad i diverse underkategorier. Dessutom har jag noggrant skrivit ner titel och författare på samtliga böcker jag läst sedan jag gick i åttan (vilket var ett tag sedan). Ett litet välordnat Word-dokument som hängt med i ur och skur.

Men nu var det alltså bloggetiketterna jag ville tala om, för även om jag bara hunnit med att skriva om nio böcker här så har jag redan slagits av något i högerspalten. Se här:


Vadan denna anglodominans? Inte för att det är något fel på engelskspråkig litteratur, men så överlägsen är den väl inte att den förtjänar 78% av min totala läsuppmärksamhet?

Jag ålägger därför mig själv följande utmaning:

Innan sommarens slut (deadline: 31 augusti) ska jag ha läst FEM böcker som kom ut på ett annat originalspråk än dem jag redan täckt in i år (dvs engelska, svenska och franska). Bara en bok per språk räknas.

Entusiasmen är på topp! Har redan börjat spana in min hylla för olästa böcker för att hitta lämpliga kandidater.

Häng gärna på eller berätta om du har en egen sommarutmaning!

torsdag 15 maj 2014

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Först ut i svenskhögen blev Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande  - en roman om kärlek. Har läst så mycket om den att det kändes som om jag redan kände huvudpersonen Ester. Det kan ju vara ett problem, det där att man har en förutfattad mening om en bok, särskilt om det äkta verket avviker från bilden man har av det. I fallet Ester var det dock ingen fara, eftersom romanen var exakt sådan som jag föreställt mig. Korthuggen, obekväm och full av stycken man vill komma tillbaka till. Som här, i början av Esters och Hugos asymmetriska kärleksaffär:

"Hugo följde aldrig upp det Ester sa. Ester följde alltid upp det Hugo sa. Ingen av dem var riktigt intresserad av henne men båda var intresserade av honom."


I all sin enkelhet tycker jag det här stycket säger allt om förhållandet mellan journalisten Ester och den äldre konstnären Hugo som (om det nu är någon som har kunnat undvika att få ett hum om vad Egenmäktigt förfarande handlar om) är Lena Anderssons fokus och som hon utforskar i all sin torftighet. Jag vrider mig i plågor på vissa ställen och nickar instämmande på andra. Andersson vet vad hon sysslar med. Och IGENKÄNNINGEN. Diskrepansen mellan det man vill ska vara sant och det man borde inse är den egentliga sanningen. Orättvisan när världen inte lever upp till ens ideal. Jag har aldrig haft någon äkta Hugo i mitt liv, men nog har jag varit Ester ibland. Har vi inte alla varit det?

Lena Andersson intervjuades nyligen i DN. Tydligen kommer snart en uppföljare till Egenmäktigt förfarande. Jag ser fram emot detta, men samtidigt gör det mig nervös. Går det verkligen att följa upp en mitt-i-prick-roman som Egenmäktigt förfarande? Vad tror ni?

söndag 4 maj 2014

Bästa boken hittills

Det har varit så mycket att stå i, att jag inte kommit mig för att skriva om en bok jag nyligen läst ut och som verkligen påverkade mig.

Tur då att bokbloggsjerkan gav mig en välbehövlig spark i ändalykten genom att ställa frågan:

Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år?

Svaret är enkelt: Onkel Toms stuga. Mina tankar om den finns här.

Uncle Tom's Cabin av Harriet Beecher Stowe

Det finns många anledningar att läsa böcker som går utöver läsupplevelsen i sig. Vissa böcker är intressanta på grund av sin plats i historien och det inflytande de haft. Andra böcker ger en inblick i en annan värld och dess kultur, traditioner och etablerade synsätt.

Uncle Tom's Cabin har både och. Dels sägs den ha utgjort en gnista som senare resulterade i det amerikanska inbördeskriget och dels är den ett tidsdokument där förespråkare och motståndare får ge sin syn på slaveri. Men dessutom, och kanske framför allt, är den otroligt medryckande. Den håller. Jag bryr mig.

Boken inleds med att slavägaren Mr. Shelby hamnar på obestånd och tvingas sälja två av sina slavar, Tom och lille Henry, till en slavhandlare. Handlingen följer sedan två trådar och vi får följa Tom, som finner sig i sitt öde och försöker göra det bästa av situationen när han säljs till en ny ägare, såväl som Henrys mamma Eliza, som flyr med sin son mot Kanada. Båda trådarna bjuder på mycket dramatik och en inblick i de omänskliga lagar som utgjorde grunden för slaverisystemet.

Men det allra obehagligaste i Uncle Tom's Cabin är faktiskt inte grymheterna som slavarna utsätts för, utan ursäkterna som även de mer humana slavägarna kommer med för att slippa ansvar. De har inte tillräckligt med makt för att kunna förändra, de har andra saker att tänka på, slavarna har det egentligen ganska bra som de har det… Det är obehagligt för att jag känner igen mig. Är det inte så vi ofta resonerar? Jag förväntade mig en historisk bok där jag kunde sucka över forna tiders orättvisor och istället fick jag ett slag i magen. Det tackar jag för.

fredag 2 maj 2014

En svensk bokhög




Jag är nyss hemkommen från gamla Svedala med en lovande bokkvadrupel i bagaget. En nackdel med att bo utomlands är ju att det är så svårt att få tag på svenska böcker, åtminstone om man som jag föredrar papper över läsplatta. Dessa fyra har jag redan läst en hel del om på kultursidor och bokbloggar, så jag kunde inte hålla mig när jag fick en möjlighet att slinka in i en bokhandel.

Säg finns det något underbarare än en nyinköpt bok? Förutom fyra nyinköpta böcker, då…