söndag 19 oktober 2014

Upptäckarglädje

I helgens bokbloggsjerka undrar Annika:

Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?

Mitt svar är alla böcker. Finns det något bättre att plocka upp en bok med noll förväntningar och tjugo sidor senare befinna sig i en ny, fantastisk värld man inte anade fanns? Nej, just det.

Av lite samma anledning skriver och läser jag helst inte alltför detaljerade recensioner i förväg (efteråt är en annan femma så klart). Lagom är bäst - några rader som ger en känsla av bokens innehåll och stil räcker. Därtill gärna ett utlåtande om vad recensenten tyckte, inte för att böcker är objektivt "bra" eller "dåliga" (med några undantag kanske!), men för att jag lyssnar mer till boktips från dem som har tidigare läst och gillat samma böcker som jag. Men mer än så vill jag helst inte veta!

Om jag nu måste komma dragande med ett exempel så blir det Gone Girl. Det finns mycket att diskutera i den, men läs boken först och diskussionerna sedan!

Jag har skrivit (medvetet vagt) om Gone Girl här. Dessutom kom underbara Hanna Fahl med några intressanta reflektioner kring ett av bokens centrala teman i dagens DN här (spoilervarning).

lördag 4 oktober 2014

Livet börjar på fredag av Ioana Pârvulescu


Ingen bokmässa för mig i år och det var så klart trist, men samtidigt lite bra, eftersom jag fortfarande har en del kvar att läsa från förra årets Rumänien-tema.

Rumänien, alltså. Jag vet inte om jag hade en jätteklar bild av vad jag förväntade mig av en rumänsk bok, men något i stil med Livet börjar på fredag av Ioana Pârvulescu (översatt av Jeana Jarlsbo) var det helt säkert inte. Pârvulescu skriver om Bukarest långt före kommunisttiden, ett Bukarest där konflikter avgörs medelst duell och kvinnorna fortfarande går runt i korsett, trots alla dess nackdelar.

Handlingen är förlagd till vintern 1897, strax före nyår och vi får följa ett myller av karaktärer genom årets sista dagar. Där finns den unga Iulia Margulis som läser Vanity Fair och drömmer om kärleken, den ännu yngre budpojken Nicu som springer kors och tvärs på diverse uppdrag, chefen för den allmänna säkerheten Costache Boerescu och den mystiske Dan Kretzu, vars bakgrund ingen känner till och många spekulerar om. En slags sammanfattning till historien finns på det fenomenala omslaget, där viktiga händelser gjorts till notiser i tidningen Universum, vilken även den tar upp mycket plats i romanen.

Upplägget och tidsperioden känns lite Charles Dickens. Det är högt och lågt, fattiga och rika, historier som griper tag i varandra. Riktigt så bladvändarvänligt som Dickens i sina bästa stunder blir det nu inte riktigt. Faktiskt har jag svårt att komma ihåg mycket av handlingen och jag tyckte aldrig att det blev särskilt spännande. Trots det tycker jag mycket om den här boken och framtidshoppet som genomsyrar den. Jag gillar karaktärerna, jag gillar de rumänska namnen (som jag nu kan uttala någorlunda korrekt tack vare min tålmodiga rumänska kompis), jag gillar det snöiga Bukarest. Det här är en bok att krypa upp i fåtöljen med, en regnig söndageftermiddag.

(Okej, jag bara måste säga det igen: Omslaget! Älskar det! Vet inte vem som gjort det, men denna person borde få pris!)

Läsplanering

Annikas bokbloggsjerka:

Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?

Nja. Alltså jag försöker. Till exempel gav jag mig själv en sommarutmaning (senaste tillskottet här) som fortfarande inte är riktigt klar (men oktober är också en sommarmånad, väl?). Jag har också tänkt att jag borde ägna hösten åt att ta mig igenom några riktiga klassiker - sådana där som tillhör allmänbildningen och där jag redan vet lite vad som händer, men som jag aldrig faktiskt läst.

Men oftast blir det spontanval från hyllan med olästa böcker. Det är ju så mycket som ska stämma… Genre, svårighetsgrad, författare, språk och inte minst storlek, vilket kanske låter som ett fånigt kriterium, men är ack så viktigt om jag måste stuva in en bok bland all annan bråte jag släpar med mig i handväskan. Av samma skäl är jag dessutom en parallelläsare och brukar ha minst tre-fyra böcker av olika typ på gång samtidigt. Rätt bok på rätt plats, det är mitt motto.