Ett inlägg som mynnar ut i ett beslut

Skrivandet går INTE bra just nu. Jag har funderat och funderat och funderat och det jag har kommit fram till är att jag är rädd för att bli refuserad.

Just nu redigerar jag Schrödingers manus. Det kan vara världens nästa bestseller eller så dåligt att det kommer bli ett stående skämt bland Sveriges förläggare. Jag vet inte och enda sättet att få reda på hur det ligger till är att redigera klart åbäket och skicka in det. Men när jag väl vet kan jag aldrig gå tillbaka till det här egentligen ganska angenäma tillståndet av att icke-veta. Rent statistiskt kommer jag ju bli refuserad, så är det bara, och därför är ju den säkraste vägen framåt ett totalt stillastående. Det är i varje fall vad min skrivhjärna tycker. Den säger det så klart inte rent ut för då skulle ju resten av mig kunna protestera. Nej, nej, istället lindar den in det hela i många lager av att “kanske behöver manuset arbetas om från grunden” och “det måste nog till minst en vända hos lektören innan det här är redo att läsas av någon utomstående”. Och plötsligt känns allt så himla överväldigande att drar mig för att ens öppna manusfilen.

Nu är ju grejen att skrivhjärnan kanske har rätt på sitt sätt. I en värld med obegränsat med tid skulle jag kunna ägna tjugo år åt det här manuset och göra det hundra procent fantastiskt. Men då skulle jag ju aldrig ha tid att skriva något annat och det skulle fortfarande inte vara en garanti för att bli antagen. Just det här manuset skulle kanske glänsa som en nypolerad mässingsljusstake, men mina andra manusidéer skulle fortfarande vara oskrivna. Och då är det kanske inte värt det ändå? Jag vet att det främsta skrivrådet bland dem alla är att låta det ta tid och att putsa-putsa-putsa och så vidare und so weiter. Men jag kanske faktiskt har nått gränsen nu för vad jag vill ge just det här manuset. Den här redigeringsrundan kanske faktiskt får bli den sista?

För om jag ser på helhetsbilden av mig själv som skrivande människa är det tydligt att jag snart behöver skriva något nytt. Jag har utvecklats extremt mycket av att arbeta med det här manuset och jag kommer aldrig ångra att jag lagt ner så mycket tid på det – men för att komma vidare i mitt skrivande krävs att jag någon gång lämnar det här invanda och ger mig ut i något nytt. Och i det perspektivet så vore det kanske inte hela världen om just det här manuset blev refuserat? Att jag kanske skickar in det tidigare än jag “borde”.

Så nu säger jag det:

EFTER DEN HÄR REDIGERINGSVÄNDAN TÄNKER JAG SKICKA TILL FÖRLAG!

Ha! Jag tänker inte hasta igenom processen och med mitt nuvarande tempo snackar vi minimum ett halvår, yada yada yada… men sedan smäller det! Faktiskt! Take that, veliga skrivhjärna!

Ett radiotips i sommarvärmen

Jag har upptäckt P3 Historia. Någon mer som lyssnar på det? Är det inte ett helt otroligt inspirerande radioprogram – särskilt för oss som skriver?

Varje avsnitt är uppbyggt kring en historisk person och är under en timme (varierar lite i längd). Och vilka personer de har valt. Senaste avsnittet var om Marco Polo och jag var hundra procent fångad av hans äventyr i mongolriket. Avsnittet före det handlade om Harriet Tubman och det var samma sak där. Vilket jäkla mod den kvinnan uppvisade. Det går knappt att förstå.

Om detta nu låter tungt så är det verkligen inte det. Programmet görs alltså för P3 och det märks att det är inriktat på yngre lyssnare. Den röda tråden är alltid tydlig, dramatiken är på topp och stilen är väldigt informell (kanske snudd på för mycket svengelska ibland, men jag köper det). Kunskap som underhållning kan man kanske kalla det.

Och som sagt, så inspirerande! Efter i stort sett varje program har det varit någon detalj som jag har funderat vidare på och som jag skulle vilja utforska mer i mitt skrivande.

Rekommenderar varmt.

Veckan som gick

Det har hänt så mycket den senaste veckan att jag knappt vet vad jag ska börja.

- Har avtackats på mitt gamla jobb
- Har flyttat till Danmark
- Har påbörjat en ny utbildning
- Har fått kommentarer från lektören
- Och så verkar det som att bloggen bestämt sig för att det gamla typsnittet inte var bra nog och istället valt ett nytt bara så där

En intensiv vecka. Jag återkommer när jag hunnit smälta allt detta en smula.

Veckan inleddes med en refusering

Inte av mitt manus utan av en artikel vi hade skrivit på jobbet och skickat in till en vetenskaplig tidskrift. Om det är någon grupp av människor som blir refuserade ännu oftare än alla med författardrömmar, så måste det vara forskare. Det är så vanligt att jag inte ens är särskilt upprörd. Småsur, jo, men inte mer än att jag kunde göra några småändringar och skicka den någon annanstans. Luttrad var ordet.

Det är bara att hoppas att denna karaktärsdanande upplevelse hjälper mig när jag så småningom börjar skicka in till förlag.

Äntligen!

Jag gjorde det. Jag fick klart nya manusversionen i tid och har just skickat in den till lektören. Jag är så trött att jag inte ens orkar vara nervös.

Ser fram emot en helt manusfri vecka nu!

Skrivhelg!

Jag trodde att jag skulle behöva jobba i helgen, men så blev det INTE. Så nu har jag en helt oplanerad helg, hurra! Dags att ta igen all den skrivtid som gick förlorad under veckan pga lite av varje. Ska försöka hinna läsa igenom alla mina favoritbloggar också för att se vad ni sysslat med sedan sist, men det får bli senare ikväll när jag hunnit få ur mig lite mer text. Vi hörs!

Bokmässan i Frankfurt!

Ett litet uppehåll från skrivandet blev det denna helg då jag tog tåget till Frankfurt för att besöka världens största bokmässa. Och jo, den är STOR! Alltså helt enormt stor. Fyra gigantiska mässhallar med flera våningar som ligger runt ett jättetorg. Mina ben är totalt slut av allt vandrande, fastän jag bara var där lördag/söndag, dvs de dagar då allmänheten är välkommen.

Till min förvåning var mässan i Frankfurt ganska annorlunda mot den i Göteborg:

• Medan seminarierna är minst halva grejen med Göteborg, var det ganska ont om seminarier här. De som ändå hölls var mer av typen “korta intervjuer med några som vunnit ett pris”. Lite synd, men jag gissar att det beror på att mässan är mer till för branschfolk som vill köpa och sälja internationella rättigheter än som kulturevenemang i sig.

• Samtidigt ska sägas att de seminarier som fanns var gratis. För två mässdagar låg det totala inträdet på 28 euro. Det hade inte räckt långt i Göteborg.

• En annan rolig sak var det enorma internationella utbudet. Sverige fanns representerat så klart och jag uppskattade att få bläddra i några nyutkomna svenska titlar som jag bara läst om på bloggar förut. Som språknörd var det också en upplevelse att få vandra runt bland böcker på så oerhört många språk.

• Trots storleken, var mässan extremt välorganiserad. Biljettkontroll och genomgång av väskan tog bara några minuter och trots mitt dåliga lokalsinne kom jag inte vilse en enda gång tack vare det extremt tydliga skyltandet. Även matmässigt tycker jag att Frankfurt var snäppet bättre än Göteborg, åtminstone när det gäller snabbhet och tillgång på sittplatser. Själva maten var kanske inte det roligaste jag satt i mig. 

• En annan skillnad mot Göteborg var den stora andelen cosplayers, dvs personer som klär ut sig till olika karaktärer. Personligen tycker jag det verkar rätt opraktiskt att gå runt på mässa i full utstyrsel, men så länge jag själv får gå i mina vanliga bekväma kläder tycker jag att det är väldigt trevligt med alla dessa kostymer.

Temat i år var Flandern och Nederländerna, och den författare jag fick mest lust att läsa var Aline Sax. Hon gav ut sin första roman som femtonåring (så här ligger man lite efter i planeringen!) och har sedan dess doktorerat i historia, samt skrivit flera historiska romaner för unga. Hon pratade om sin roman Het meisje en de soldaat (Flickan och soldaten), om vänskapen mellan en afrikansk soldat och en blind belgisk flicka under andra världskriget. Aline Sax berättade att hon valde att låta flickan vara blind för att hon redan visste hur kriget såg ut från alla fotografier, men ville utforska hur det luktade, lät och kändes. Enligt Wikipedia har Sax översatts till svenska, men jag har inte lyckats hitta hennes böcker någonstans. Synd, men jag fortsätter hålla utkik.

Nyfiken blev jag även på Kristina Gehrmanns grafiska roman i tre delar, Im Eisland (I Islandet), om sir John Franklins misslyckade expedition för att utforska Nordvästpassagen. Kanske något för alla dem som läst Bea Uusmas Expeditionen? Kan inte föreställa mig annat än att den kommer översättas till svenska så småningom, särskilt som den just belönats med ungdomsbokspriset Deutscher Jugendliteraturpreis i kategorin för fackböcker.

Det har varit en intensiv helg och jag åkte faktiskt hem några timmar tidigare än planerat för att jag inte orkade mer. Förmodligen kommer det ta några år innan jag blir sugen på att åka igen, men det var roligt att åtminstone en gång i livet få uppleva denna jättemässa!

Utsikt över en liten del av en av mässhallarna

Svensk närvaro

Thailändska bilderböcker

Finaste montern?

Hösten är här!

Temperaturen föll från 32 till 22 grader på bara två dagar. Det regnar. Jag är lycklig.

Jag har blivit med ljudbok

Det har varit svårt att hinna med bloggen på sistone. Skrivandet har första prioritet och suger upp den lilla tid jag har hemma. Det kommer nämligen att bli så att jag flyttar till Danmark nästa sommar (SÅ roligt på SÅ många plan) och det är helt enkelt en hel del på jobbet som ska hinnas klart innan dess samtidigt som jag börjar planera för framtiden. Det rullar på bra, men något måste ändå ge vika och därför får det bli halvfart i bloggvärlden ett tag framöver.

Nu har jag därför följande “problem”:
1. Behöver lättsam underhållning för att koppla bort jobbet ibland.
2. Måste lära mig danska.
3. Vill studera fler böcker för barn och ungdomar för att växa i mitt skrivande.

Den fantastiska lösningen som slog mig häromdagen: Barnböcker från danska Storytel!

Hittills har jag lyssnat på en enda bok, men det går faktiskt över förväntan att förstå vad som sägs. Uppläsaren artikulerar definitivt tydligare än danskar i min närhet, haha.

Boken jag valde var Peter Plys og hans venner, dvs Nalle Puh. Och alltså, jisses, så bra den är. Karaktärerna blir tydliga med små medel och jag gillar också hur de är lite självupptagna ibland, men samtidigt mycket generösa. Även efter att nostalgin är borträknad är det helt fantastiska små historier Milne skrev ihop.

Uppdatering i storleksordningen ny kylskåpsmagnet

Bloggrenoveringen har inletts! Fast eftersom jag faktiskt inte har tid har jag bara gjort en yttepytteförändring som jag funderat på länge. Från och med nu finns en separat sida med en lista över alla böcker jag skrivit om här, så att jag slipper ha en maratonlång etikettlista i högerspalten.

Världslitteratur

Nämen, visste ni om att det finns en helt fantastisk hemsida om världslitteratur översatt till svenska? Jag är totalbegeistrad! Jag googlade just efter författare från Syrien och hittade deras världskarta. Hit kommer jag definitivt återvända!

Kontraktsläsning

Alltså jag har inte riktigt tid att skriva ett välformulerat inlägg, men jag vill ändå berätta om mitt första möte med min soon-to-be hyresvärdinna, en tysk tant i sjuttioårsåldern som älskar svenska kungafamiljen. Hon blev mycket förtjust när hon förstod att jag kom från Sverige och drog samtliga rojalistiska anekdoter hon hade på lager. Dessutom insisterade hon på att låna ut en bok om drottning Desideria (gift med Karl XIV Johan). Jag försökte avböja lite fint, men hon ville inte lyssna på det örat, så jag fick släpa med mig boken hem och i augusti får jag ta med den i flytten tillbaka. Däremellan måste jag läsa den tror jag, eftersom den överlämnades med orden “om ni inte lämnar tillbaka den får ni ingen nyckel till lägenheten”. Hm.

Så att.

Jo.

Sommarläsningen är fixad.

Jahapp, då var det dags att röra på sig igen

Bloggandet har fått stå tillbaka p.g.a. att jag letar ny lägenhet. Det är 75% roligt och 25% frustrerande. Är rätt stolt att jag ändå lyckades klämma ur mig 700 ord idag, mellan alla mejl och telefonsamtal och myndighetsbesök. Inte direkt nobelpristagarkvalitet på dagens text, men ord är ändå ord.

Daniel Kehlmann intervjuad i Babel

Tack vare ett tips från Eva (tack, tack!) hittade jag fram till en intervju med ständige Bara hittepå-favoriten Daniel Kehlmann i Babel. 

Detta var första tv-intervjun jag såg med honom och det är ju alltid lite nervöst att se en författare "på riktigt" – tänk om den verkliga personen inte passar med den bild som målats upp i huvudet? Nå, nu tyckte jag att Kehlmann verkade sympatisk och han sade också en hel del tänkvärt om att ta sig själv på allvar, så där kunde jag andas ut. Inslaget var motiverat av att nya romanen F släpps på svenska i år. Jag har inte läst den ännu, men den handlar om en man som överger sin familj för att bli författare och hur detta påverkar hans tre söner. Det låter som en klassisk Kehlmann med identitetskriser och lågmäld humor.

Men nä, nu ska jag ta mig själv och mitt skapande på allvar (dock utan att överge nära och kära) ett litet tag och se om jag kan få ur mig några fler ord ikväll.

Intervjun går att se på SVT Play till och med den 30 juni (avsnitt 11, inslaget börjar efter ca 17 minuter).

Än så länge sköter jag mig

Under de fyra timmar som gått sedan dagens första inlägg har jag ägnat mig åt:

1. Författande av ett styck blogginlägg om en mycket bra bok (se nedan)

2. Balkongsittning (i kombination med punkt 3)

3. Läsning av novell signerad en av mina favoritförfattare (Daniel Kehlmann!)

4. Chokladätning (Lindt) samt drickande av blommigt te

5. Handdisk, den enda hushållssysslan jag finner angenämt avslappnande

Nu ska jag äta bananpannkakor. Ville bara få det sagt.

God jul!

I år har jag åkt på en dunderförkylning så här inför helgerna. Trist? Nja, helt okej egentligen. Med denna infektion som alibi har jag nämligen bäddat ner mig i soffan med en hög härligt olästa böcker på bordet bredvid.

Jag önskar er alla en god och fridfull jul!

Fantastisk Podd om research

Jag har hört talas om Fantastisk Podd - en podd om fantastik på svenska - på lite olika håll, men det var först idag som jag slutligen hittade dit, via Mia Franck, som också medverkar.

Senaste avsnittet handlar om research, inspiration, miljöer, målningar och att provsmaka blod. Mycket intressant lyssning! Rekommenderas!

Tysklandstema

har det varit här på sistone och det känns ju inte helt opassande en kväll som denna. Grattis Tyskland!

(Och om detta får mig att framstå som någon som kan något/bryr sig om sport, kanske jag bör nämna att jag framför allt hejar på Tyskland p.g.a. det osannolikt fantastiska namnet Schweinsteiger).

Bryt upp, bryt upp!

Jag befinner mig mitt i en lägenhetsflytt, därav bloggtorkan. Återkommer!

Jag har sett en sädesärla!

Faktiskt till och med två! Vilket nu inte är så konstigt eftersom de enligt Wikipedia är stannfåglar där jag bor. Men det struntar jag i! Det känns vårigt och soligt och fint. Hoppet om våren lever!

Bild: David Castor