lördag 22 november 2014

Värdet av att vara medioker

Mitt pyttelilla sagoprojekt som jag berättade om i förra inlägget rullar på. Det blir en slags bilderbok kan man säga, med bara några rader text och en liten illustration på varje sida. En sida om dagen känns som ett ganska realistiskt mål.

Och nu kommer det fina i kråksången. Det här tecknandet, alltså. Så himla avslappnande. Jag är INTE bra på att teckna. Nog kan jag få till ett träd eller en kanin så att det går att se vad det föreställer, men jag saknar finess. Det blir aldrig wow-bra. Och det är så skönt! Precis vad jag behöver just nu!

När det gäller skrivandet sitter min stolthet ibland i vägen. Jag vet att jag kan skriva jäkligt bra, det är bara det att det inte händer hela tiden. Därför jämför jag (ofrivilligt!) allt jag skriver med mig själv i toppform, blir frustrerad och glömmer kanske hur många omskrivningar som låg bakom de där sidorna jag faktiskt är riktigt nöjd med.

Men med tecknandet har jag ingen standard att leva upp till. Det blir okej, inte mer, och det räcker. Trots mitt halvdana resultat infinner sig den där nöjdheten med att ha skapat något, att vara en skapande människa. Så härligt.

söndag 16 november 2014

Eko… ko… ko…

Jamen här har det inte hänt mycket på sistone. Det körde ihop sig helt enkelt. Knappt läst någonting den senaste månaden och skrivit ännu mindre. För mig hänger det där ihop, tror jag. Både läsande och skrivande kräver ett visst mått av inre ro och dessutom rutiner. Lite som att träna, när jag tänker efter (ett annat område som blivit satt på undantag på sistone). Ni vet när man är inne i en bra period och vaknar upp en lördagmorgon och bara längtar efter att få springa en runda. När jag har en bra skrivrutin känner jag i hela kroppen att jag måste få en skrivstund varje dag.

Så vad göra nu när allt känns lite håglöst så här i november. Först och främst, imorgon bitti blir det en snabbtur i parken här intill. Inget långt, kanske en kvart eller så, bara för att komma igång. Och i samma anda har jag ett pytteprojekt jag vill skriva klart de närmsta dagarna. En liten saga jag ska ge bort till en kompis som snart flyttar långt, långt bort. Ingen press, bara lite småpyssel. En det-är-tanken-som-räknas-present. Så får det bli, snällt och lagom.