lördag 17 januari 2015

När jag tänker tillbaka på min barndom

Bokbloggsjerka denna vecka:

När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Jag kommer från en storläsarfamilj. Jag behöver kanske inte säga mycket mer än så. Började fatta grejen med bokstäver någon gång i treårsåldern och mina föräldrar, särskilt min mamma, lade mycket tid på att förse mig med böcker. Det är först i vuxen ålder jag fattat vilken lyx det var. När jag var liten var det helt självklart att livet var fullt av böcker och att läsning var något positivt som alltid uppmuntrades.

När jag gick i högstadiet och gymnasiet snittade jag en bok i veckan (vet jag eftersom jag då började skriva upp namnet på alla böcker jag läst), men den takten klarar jag inte av längre. Två böcker per månad brukar det bli ungefär. Men någon bok måste jag alltid ha på gång, annars känns livet fattigt. Jag läser alltid flera böcker samtidigt och kommer inte ihåg senaste gången jag inte var halvvägs genom minst en bok.

Det finns så många saker jag älskar med böcker att det är svårt att veta var jag ska börja. Det är så personligt att läsa. En författare som berättar en historia för mig och bara mig. Samtidigt är det något som går att dela, en källa till gemenskap när någon läst samma bok som jag. Jag älskar känslan av att röra vid papper, jag älskar fina bokomslag, jag älskar att plocka upp en splitter ny bok och vara den första som öppnar den och jag älskar sönderbläddrade exemplar där någon strukit under en rad som var särskilt bra. Framför allt blir böcker goda vänner. Jag behöver inte äga allt jag läser, men min egen bokhylla är den del av mitt hem som är allra viktigast för mig. En slags sammanfattning av mitt liv där jag för varje bok minns var jag befann mig när jag läste den, vad jag tänkte och vad jag kände.

onsdag 14 januari 2015

Swing That Music av Louis Armstrong

Louis Armstrong. Om någon människa förtjänar att kallas legend, måste det vara han. Låt mig citera Wikipedia:

Det anses att Louis Armstrong inte bara påverkade jazzens utveckling utan att hans musik i hög grad ligger till grund för praktiskt taget all populär musik som framkommit efter honom.


Men vem var människan bakom trumpeten? Kan det tänkas att svaret döljer sig i Swing That Music, Armstrongs kombinerade självbiografi och jazzhistoriska översikt från 1936.

Svaret är nej. Swing That Music rör sig framför allt på ytan, även om det skymtar förbi några glimtar av djupare sanning i beskrivningarna av hans två första äktenskap. Vi får veta hur han fick smeknamnet Satchmo (förkortning för satchelmouth, vilket syftade på hans stora mun) och hur han blev förärad Selmer-trumpeten i guld som han håller på omslaget. Däremellan berättar han om uppväxten i New Orleans, hur han skickades till en uppfostringsanstalt och där fick lära sig spela bygelhorn och sedan trumpet, hans tidiga karriär ombord på flodbåten Dixie Belle och slutligen hans triumftåg genom Europa på 30-talet. Berättarstilen är lite som hos en lågstadieelev som berättar om sitt sommarlov. Först hände det här. Sedan hände det här. Och sedan hände det där. Känslolivet lyser till stor del med sin frånvaro, förutom när han skriver om musik. Då är entusiasmen svår att ta miste på.

Någon skrivartalang verkar Armstrong alltså inte ha varit och det måste ju ändå vara honom förlåtet med tanken på hans superkrafter inom musiken. Dock ville någon på förlaget tydligen bättra på biografin lite, för vissa partier är så uppenbart spökskrivna att det blir komiskt. Framför allt gäller detta en lång och totalt onödig utläggning om Huckleberry Finn, motiverad av flodbåtsåkandet. Hade de inte kunnat brodera ut Armstrongs möte med Josephine Baker istället? Det avhandlas på fyra korta rader: “While I was in England I heard that Miss Josephine Baker was there and was ill. I went up and had a nice visit with her. I think she is a good artist and wish she would spend more of her time at home.”

Men detta må vara hänt. Det är ändå Louis vi talar om. Oavsett litterära kvaliteter är detta intressant läsning av och med en av musikhistoriens giganter.

söndag 11 januari 2015

Utvärdering av den tid som flytt

Ja, då har vi hunnit en bit genom januari också. Jag tvingas inse att jag uppnått åldern då allt går så jäkla fort. När ändrade det sig egentligen? Kanske kring 27? Jo, det var nog vattendelaråret för mig.

Men men, nu är vi är här och jag konstaterar att min kära fina lilla blogg fyller ett år nu i veckan. Och det måste firas! Med en utvärdering!

Hur har det funkat med bloggen egentligen?
Jorå, egentligen har det gått rätt okej. Min målsättning var ett inlägg i veckan. Har inte lyckats hålla det alla gånger, men med 56 inlägg totalt har det ändå lyckats i medeltal.

Och skrivandet då?
Njaaa… Där är det lite tyngre. Mitt manus står fortfarande och stampar. Min lilla saga däremot, som jag började knåpa ihop i november (skrev om den här), behöver visserligen några illustrationer till, men är i ganska gott skick. Jag har tills slutet av januari på mig. Däremot tror jag att jag hade skrivit ännu mindre om jag inte hade haft bloggen som en livlina mellan mitt vardagsliv och bokvärlden.

Läsandet?
Där är jag nöjd! Läste otroligt många bra böcker under 2014! Av dem som fick plats på bloggen vill jag särskilt rekommendera:

Egenmäktigt förfarande – Lena Andersson
Djurvänner – Anton Marklund
In the Land of Invented Languages - Arika Okrent
Livet börjar på fredag – Ioana Pârvulescu
Uncle Tom’s Cabin – Harriet Beecher Stowe

Under 2015 vill jag läsa mer utomeuropeisk litteratur samt ytterligare utforska några författarskap jag redan beundrar (tänker främst på Selma Lagerlöf och Daniel Kehlmann).

Men skrivmålen, hur blir det med dem??
Jovars, de finns kvar. Men det är svårt med konkreta mål. På sistone har jag blivit stressad av att skriva och börjat räkna ord och ha mig, istället för att glädjas över lyxen att kunna sitta och påta med min berättelse. Nä, målet för i år blir att vara lite mindre prestationsinriktad, särskilt som jag har ett riktigt tungt (men förhoppningsvis också roligt) jobbår framför mig. Slutmålet är ändå ett manus som ska skickas till förlag osv osv, men jag är överambitiös av naturen och behöver ibland hejda mig för att inte pusha för mycket. Just nu är alltså målet att färdigställa min lilla saga och sedan får vi se. Förhoppningsvis kan jag bygga upp en rytm med lite skrivtid varje dag.


Så jo, ett ganska bra bloggår faktiskt. Framför allt är det så roligt att folk tittar in här då och då. Stort tack för besöket och välkommen åter!