onsdag 7 juni 2017

Två saker jag gjort för mitt skrivande idag

Den helt fantastiska skrivvintern följdes av en lite segare skrivvår. Jag har gått här och velat fram och tillbaka om hur jag borde åtgärda det, men inte kommit mig för att riktigt ta tag i saken. Men så kom Elin med en så bra kommentar på förra inlägget om att inte “vara petnoga med allting så att eländet blir som ett enda stort korthus” och min känsla var bara JA SÅ ÄR DET och plötsligt hade jag ruskats om tillräckligt för att i snabb följd fixa två viktiga saker.

Sak ett: Jag har köpt en ny anteckningsbok. Sedan juni förra året för jag skrivdagbok (skrev om det här) vilket hjälpt mig enormt mycket med motivationen. Nu börjar sidorna långsamt ta slut och jag märker hur det har hämmat mig. Jag har liksom haft en föreställning om att mitt manus skulle vara färdigskrivet innan anteckningsboken var det, och därför har jag snålat med sidutrymmet istället för att ge fullt utlopp åt mina tankar. Nå, nu har jag en ny, speciellt utvald, superfin anteckningsbok som jag längtar efter att få börja skriva i. Bara att börja sätta ord på skrivfrustrationerna med andra ord.

Sak två: Jag har bokat lektörsläsning! Igen! Jag tycker själv att det är onödigt extravagant att få det här lilla fjuttmanuset lektörsläst två gånger. Vem tror jag att jag är? Badar jag i pengar? Det är dock här som korthuskommentaren kommer in i bilden, för ju mer jag funderade, desto mer kände jag att det finns vissa grundläggande frågor kring min text som jag väldigt gärna vill diskutera med någon kunnig person innan jag finputsat så mycket att jag inte vågar/orkar ändra längre. Och nu när jag bokat är det en sådan lättnad. Det känns verkligen som rätt beslut, fastän jag inte riktigt tycker att jag är värd det.

Fast vad då värd egentligen. Varför känns det inte lika okej att lägga pengar på skrivandet som att resa eller äta ute eller gå på konsert? Så himla lång tid tar det ju faktiskt inte att komma upp i samma summa som en lektörsläsning kostar. Och inget enda restaurangbesök har någonsin gjort mig lika skrivmotiverad som jag är just nu.

14 kommentarer:

Annika sa...

Jag tror verkligen på att satsa på sitt skrivande, då känns det mer på riktigt på något sätt. Skulle boka lektörsläsning efter varje genomskrivning av manuset om jag bara hade råd, provade en gång och har nog aldrig fått en sådan skjuts i skrivet tidigare. Kritiken är en sak, men att få ett kvitto på vad man gör rätt var nästan ännu större tyckte jag, då det lätt blir så att i alla fall jag är jättekritisk mot det jag skriver.
Det är så lätt att känna att man inte är värd det, men det är klart att du är :) Jag tror att det sitter i att lektörsläsning inte är något som alla andra gör (som de där restaurangbesöken, resorna eller konserterna), och då känns det så himla overthetop att lägga pengar på något lite udda, ”varför ska jag….?”, Jante, etc.
Har du valt samma lektör som innan, eller blir det en annan den här gången?
Grattis till skrivmotivationen, föresten :)

Bara hittepå sa...

Tack! :)

Ja, direkt billigt är det ju inte. Om jag hade haft ett längre manus vet jag inte heller om jag hade haft råd med två läsningar, men nu blir det ju halva priset för mig jämfört med en vuxenroman. Bra att passa på att lära sig saker med det här hanterbara manuset tänker jag, särskilt när det redan från början var tänkt mer som ett experiment för att prova olika rutiner och strategier efter att mitt “riktiga” manus hade kört fast.

Precis som du upplevde jag att det inte bara handlade om vad som var dåligt utan också vad som var bra. Jag hade väldiga problem med att hitta rätt ton i början av projektet, men sedan fick jag beröm av lektören för just känslan i språket och då kände jag att jag kunde släppa den biten och fokusera på annat.

Den här gången blir det en ny lektör som har ett särskilt intresse för barnlitteratur. Det jag funderar mycket på just nu är målgrupp - vad är för skrämmande, vad är för otydligt, vilka referenser funkar inte, osv. Jag tror jag kommer ha nytta av den diskussionen inte bara med det här manuset utan även i framtiden, eftersom nästan alla mina romanidéer känns mer barnbok än vuxenbok.

Elin Säfström sa...

Men hurra då! Vad fantastiskt att du fick en skjuts. Och VAD BRA att du tar dig själv friheten att köra en andra omgång med lektör. För du har så rätt! Ett antal tusen glider alltid i väg på i efterhand odefinierbara sätt i alla fall. Om ett år har jag svårt att tro att du upplever att just detta sabbade din ekonomi ohjälpligt.

Annika sa...

Så fint att få beröm för känslan i språket :-)
Måste vara mycket givande att hitta en lektör som fokuserar på barnlitteratur, jag har aldrig provat men tänker att det måste vara väldigt mycket svårare än att skriva för vuxna, precis som du skriver med tanke på nivån på något sätt. En amerikansk författare i någon av alla poddarna jag lyssnar på brukade tänka Disney, och att det han skrev skulle vara bara lite värre (dvs skrämmande) än vad de skulle tänka sig att filma för åldern han skrev för, då brukade det hamna på rätt nivå för målgruppen :-D

Eva Karlsson sa...

Vad fint att få höra att du har känslan i språket, och så bra att du har bokat lektör igen, att du visar dig själv att du är seriös med ditt skrivande, att det ska bli något! Jag resonerar som så att det måste få kosta. Skrivandet är min viktigaste hobby och en stor del av "meningen med livet". Kan man då investera i något bättre?
Bra att du också har hittat en lektör som fokuserar på barnlitteratur. Jag ser fram emot den färdiga boken.

Bara hittepå sa...

Ja, det är ju inte varje dag man får höra att ens prosa är “uttrycksfull, målande och exakt”, så de orden kommer jag bära med mig länge. :) Nu oroar jag mig i och för sig för att delar av språket kanske är lite väl vuxet, men det är ju precis därför det känns bra med en lektör som är mer inriktad på barnböcker.

Det var ett bra tips det där med Disney. Jag brukar ibland jämföra med olika barnboksklassiker, t.ex. Astrid Lindgrens böcker eller för den delen Harry Potter. Faktiskt finns det ju ganska läskiga scener i många verk som riktar sig till yngre läsare, så det går ju att komma undan med en del. Sedan är det så klart också en fråga om hur scenen är skriven och i vilket sammanhang den förekommer. Ett äventyr där huvudpersonen riskerar livet gång på gång kan ju på ett psykologiskt plan kännas mycket tryggare än en berättelse om ett barn som blir utfryst, fastän det senare kanske inte innehåller fysiska farligheter alls.

Jag får väl se hur väl jag lyckats pricka in målgruppen i augusti/september när läsningen är klar. Så långt har jag mest bara kört på. Det har ju aldrig varit ett uttalat mål för mig att skriva för barn, utan det är mest att jag älskar den sortens berättelser.

Bara hittepå sa...

De kom verkligen i rättan tid, de där orden. En liten katalysator om man så vill. :) Tack för den!

Vi människor är ju inte alltid så bra på det där med budget heller. Att betala 3300 kr (min förra lektörsläsning) på ett bräde känns som mycket pengar, men att lägga en tia om dagen i ett år på något helt onödigt känns mer hanterbart, fastän det blir mer pengar totalt. Därmed inte sagt att jag alltid skulle ha haft råd. I perioder har jag tvingats ha stenkoll på ekonomin pga små marginaler och då fanns inte det utrymmet. Men nu finns det, och det är jag tacksam för. :)

Bara hittepå sa...

Så sant, så sant. Skrivandet gör även mitt liv mer meningsfullt, så är det absolut.

Att ta skrivandet på allvar är definitivt en del av det hela. Att ha en strikt deadline är också något som hjälper (nog för att jag kan ändra den ett par gånger om det kniper, men det tar emot mycket mer att göra så mot en utomstående än för en testläsare ur vänkretsen). Men framför allt känner jag att jag under de senaste par dagarna har kunnat ta ett steg tillbaka och tänka att det är okej om jag inte är fullärd ännu. Det behöver inte bli fantastiskt, utan bara så bra det kan. Det är svårt att förklara exakt hur jag menar, men detta med lektör verkar vara något som passar mig väldigt bra psykologiskt och gör mig modigare i skrivandet/redigerandet. Du verkar ju ha hittat ditt eget perfekta arbetssätt genom din skrivkurs, som jag tycker verkar fantastisk, men inte för mig (åtminstone inte just nu). Tur att det finns många olika varianter. :)

Anonym sa...

Vad roligt att du fått så positiv respons från lektör. Förstår att du gärna lägger tid och pengar på det. Jag hoppas hitta en bra lektör för just ungdomsmanus snart. Det är ju så bra när flera läser och ser på ens manus, då blir ju den egna förståelsen för hur man kan arbeta med det så mycket större och bättre.

Anonym sa...

Ja men precis, det handlar nog lite om utifall det känns som något som skulle kunna hända läsaren själv eller inte, alltså om läsaren kan distansera sig lagom mycket från det som känns extra otäckt och det är nog svårare om det obehagliga ligger vardagsnära. Men absolut riktas det som är riktigt läskigt till de yngre, och i YA är det ofta precis lika skrämmande som i vuxenlitteratur, ibland nästan värre.

Ser fram emot en uppdatering där om hur läsningen gått :)

//Annika/Nästa Sida

Kristina sa...

Det där har jag också våndats över. "Tänk vad jag kan göra med de här pengarna istället..." Men sedan har jag landat i att det handlar om att prioritera. Precis som jag gör om jag bokar en resa för de där pengarna istället. Då kanske jag prioriterar bort restaurangbesök, att köpa en ny klänning eller renovera hemma.
Andra lägger flera tusen på sin hobby (golf, ridning, poker, kläder, inredning osv osv). Varför ska inte jag få göra samma sak? Skrivande är numera min hobby, jag prioriterar den både tidsmässigt och pengamässigt. Punkt slut.

Bara hittepå sa...

Den kommer i september! :)

Bara hittepå sa...

Jag blev verkligen enormt glad för de kommentarerna. Sedan fanns det såklart delar av manuset som fick rejält underbetyg, men en sak i taget liksom. Nu vet jag vad jag ska fokusera på i nästa redigeringsrunda.

Hoppas du hittar en lektör som passar dig. Det är ju otroligt svårt att veta på förhand, särskilt när man anlitar en person man aldrig ens träffat.

Bara hittepå sa...

Jo, det är ju precis så jag tycker också, men periodvis dyker de där tankarna upp ändå. Och så är jag ganska snål i allmänhet, jag tror att det också spelar in. :)