Det är bråda dagar i manusverkstaden just nu med bokad inlämning till lektör den 15 februari. Innan dess behöver jag fixa till en hel del och jag tänkte därför ta vara på det här tillfället att påminna mig själv om tre viktiga rutiner jag införde 2016. Jag håller dem fortfarande vid liv, men i stressiga tider är det lätt att bli ofokuserad och ta genvägar, och så är den negativa spiralen i gång. Och nej, nej, nej, så kan vi inte ha det. Om jag ska fixa min självpåtagna deadline på det sätt jag vill behöver jag vara på topp och då är det följande som gäller:
1. Utlopp för negativa (och positiva) känslor
Min skrivdagbok består av lika delar självömkan och storhetsvansinne. Dagar då allt känns hopplöst brukar det räcka med en utläggning på cirka fem minuter om hur otroligt dålig jag är på att skriva för att jag ska få nog av mig själv och börja arbeta med manuset istället.
2. Produktionskoll
Nuvarande standard är 3x30 minuter på vardagar och 6x30 minuter de helgdagar jag inte är uppbokad. Varje pass förs in med en liten markering i min skrivdagbok. När jag nått upp till dagens kvot (vilket inte sker alla dagar, men nästan) slutar jag skriva och gör något annat utan dåligt samvete. Att pressa ur mig mer gör mig ändå bara grinig dagen efter.
3. Belöning
Trogna läsare vet vad det handlar om. Jäpp, klistermärken. Vet inte hur många ark av de där tecknade djuren jag avverkat vid det här laget, men det känns fortfarande fint att få klistra in ett av dem i skrivdagboken efter avslutat dagsverke. Jag har till och med börjat associera vissa av dem med karaktärer i min berättelse och sparar dem till en dag då jag arbetat extra mycket med just den karaktären.
Och där, kära Bara hittepå, har du de tre punkter du behöver fokusera på under månaden som kommer, så ska nog resten lösa sig. För den övergripande insikten jag fick förra året är att hur barnsligt det än är, så hjälper mitt lilla lullull vid sidan av att avdramatisera skrivandet och göra det till en småmysig vana istället för ångestladdad skaparkris. Jag skulle inte bli förvånad om typ Hemingway sysslade med något liknande i smyg.
8 kommentarer:
Åh, vilka bra knep! Allihopa! I synnerhet nr 2 tror jag är a och o. Alltså, jag har själv aldrig lyckats få till någon rutin ö.h.t., men jag tror att det skulle öka produktiviteten och minska ångesten exponentiellt. Sedan är ju varken privat dagboksältande eller klistermärken heller att förakta.
Kul att du gillar! :) För mig är det så skönt att ha ett fysiskt bevis (alltså markeringarna i skrivdagboken) på hur mycket arbete jag faktiskt lagt ner också. Särskilt när jag redigerar eller skriver om något särskilt klurigt stycke tycker jag att det är lätt att känna att jag inte åstadkommit någonting på hela dagen fastän jag suttit i timmar och arbetat. De små förändringarna sugs liksom upp och försvinner in i den oformliga manusklumpen. Det var definitivt en av anledningarna till att jag hade så svårt med skrivmotivationen innan jag arbetade fram min rutin. Nio dagar av tio kändes skrivandet som att kasta ord in i ett svart hål.
Satan, vad välformulerat - och enormt hög igenkänningsfaktor här!
Älskar din metod! Ska banne mig börja med klistermärken när jag klarat dagens mål (men för mig handlar det om att skriva kortare pass, dvs begränsning).
Det är ändå lite skönt att de flesta som skriver verkar kämpa med dessa känslor då och då. Vill inte ens tänka på hur jobbigt det hade varit att vara helt ensam…
Haha, jag vill påpeka att jag INTE är sponsrad av klistermärkesindustrin (men jag borde kanske vara det? Gratisprover, någon?)
Jag tycker du resonerar så vettigt kring ditt begränsande skrivmål. Tror det kommer bli jättebra! :)
Det är ju SÅ bra det här med dina rutiner. Ska verkligen försöka göra något liknande jag också i år. Jag körde ju med klistermärken under NanoWrimo när jag var med, och det var underbart, funkar helt suveränt som motivation för mig. Galet egentligen, en så enkel sak, men det fungerar, och då så!
Mycket av det här stammar faktiskt från den där konversationen vi hade för länge sedan om flow i skrivandet och flow på arbetet, om du kommer ihåg. Jag kom fram till att anledningen att jag är bra på att fokusera på jobbet är att jag under loppet av tio år arbetat fram en arbetsrutin som passar mig, så jag bestämde mig för att lägga lite krut på att hitta en arbetsrutin för hemmabruk också. (Jag använder alltså inte klistermärken på jobbet, men de fyller ungefär samma sak som att kryssa av saker på den mer professionella att-göra-listan).
Skicka en kommentar