Det var ett tag sedan, alltså. De senaste månaderna har jag inte läst en rad, inte skrivit en rad, ja knappt ens tänkt en rad. Jag har bara mått så otroligt illa, och den lilla energi jag haft har gått åt till att få mat i mig och försöka hänga med i studierna trots att min fysiska närvaro på universitet gått ner till noll. Men nu! Nu är allt mycket bättre och jag kan äntligen njuta av anledningen till att jag mått pyton, nämligen att vi väntar ett yttepyttelitet påhitt i juni. Hurra för det!
Inför 2019 har jag därför inga målsättningar och inga fasta planer varken för skrivandet eller livet i stort. Det blir ett år som själv får bestämma hur det vill bli. Men jag hoppas att jag kommer att kunna ägna vintern och våren åt sådant som jag mår bra av men som kommer att hamna lite i skymundan längre fram. Läsa några riktigt bra böcker (har just kommit igång med Kehlmanns senaste) och redigera mitt manus i mystempo till exempel. Sova.
Hur har ni det? Jag hoppas att ni allihop har haft en fin jul och önskar er allt gott inför 2019!
10 kommentarer:
Men vilka trevliga nyheter, gratulerar!!
Illamåendet är väl inget vidare, dock. Mådde illa de trettio första veckorna av graviditeten, och ville helst av allt sitta helt stilla och andas sval luft. Det blir inte mycket skrivet då :-D
Låter utmärkt med läsning, mysredigering och vila. Ha det så bra, och hoppas att det får fortsätta att kännas så bra som det gör nu, utan envist illamående för dig!
Tråkigt att du mått så dåligt. Stort grattis! Vad skönt att höra att du är på banan igen. :)
Men grattis! Jag började bli lite orolig när det aldrig kom något blogginlägg ifrån dig :-)
Hoppas nu att de fortsatta månaderna med det lilla hittepå-fröet blir mycket bättre än inledningen.
Så bra tänkt att 2019 själv får bestämma hur det vill bli. Sköt om dig.
Annika: Tack! :) Men usch att du hade trettio veckor med illamående. Det måste ha slitit på dig rejält, både fysiskt och psykiskt. När det äntligen släppte var det som att hela livet gick från svartvitt till färg tyckte jag. Alla känslorna kom liksom tillbaka. Lätt att glömma hur mycket ens hälsotillstånd kan påverka en psykologiskt.
Skriva läsa leva: Tack! :) Det var verkligen en seg period men desto härligare nu när den är över.
Eva: Tack! :) Jag hade från början rätt ambitiösa planer, särskilt när det gällde hur mycket jag skulle hinna jobba under de här månaderna, men så blev jag sängliggande i ett antal veckor och fick helt enkelt acceptera att det inte skulle funka. Och det var nog en rätt nyttig process för mig egentligen, det där med att släppa taget om hela situationen istället för att hela tiden försöka planera och optimera. En liten övning inför det kaos som väntar. :D
Så himla roligt att höra! Både av dig ö.h.t. och om den lilla. Jag mådde också piss under min graviditet. Sämre än någonsin. Men det blev bra så fort hon kom ut. Du verkar ju redan ha hämtat dig lite - super! Hoppas du kommer tillbaka hit så småningom och att skrivandet blir en naturlig del av ditt liv även som mamma.
Men usch så jobbigt att må dåligt hela tiden, även om det är av en god anledning. Jag mår mycket, mycket bättre men har svårt att sitta längre stunder så jag kommer låta manuset och bloggen ligga resten av våren. Men läsa kan jag ju. T.ex. läste jag alldeles nyligen din trea. Tummen upp från mig! :)
Åh! Nu läser jag det här många månader för sent, så du kanske inte ens hinner se det förrän påhittet är ute, men GRATTIS! Vad roligt! Då väntar en otroligt spännande och omvälvande tid. Håller tummarna för att du mår bra nu! STOR kram!
Skriviver: Tack!! :) Ja, livet har verkligen förändrats sedan pyret kom till världen — och fortsätter att förändras varje dag. Det är helt otroligt att få följa de här allra första dagarna och veckorna i en liten människas liv.
Vi hörs så småningom! Lycka till med skrivandet och lektörläsandet under tiden. :)
Skicka en kommentar