söndag 2 juli 2017

Ett avtal med mig själv

Hur har ni det? Jag har haft svårt att hinna med bloggen på sistone. Inte för att det har varit så stressigt egentligen, men det tar ju tid det här med att skriva och jobba och planera en flytt. Stunderna som blivit över har jag hellre velat kura ihop mig i soffan med en bok, och det har hunnit bli några böcker som jag hoppas kunna skriva om snart.

Men nu var det inte därför jag satte mig vid datorn just idag. Jag blev nämligen så inspirerad av Annika som just skickat sitt senaste manus till förlag (hurra för det!), och kände att jag behöver en plan för egen del. Fram till slutet av augusti vet jag vad som gäller, eftersom det är då jag skickar manuset till lektör. Men sedan då? Som den överanalyserande person jag är, har jag grunnat en del på detta och kommit fram till följande tre scenarier, baserat på vilken respons jag får.

1. Enkla ändringar
I förra rundan fick jag förslaget att skriva om inledningen av manuset. Det var i och för sig en ganska stor ändring, men ändå lätt att genomföra eftersom jag direkt visste hur jag skulle göra. Om det går att arbeta om manuset inom 1-2 månader tror jag att den enklaste lösningen är att bara fixa allt på en gång, låta manuset ligga några veckor innan omläsning och sedan skicka till förlag.

2. Omfattande ändringar
Detta är väl det mest troliga alternativet. Vissa ändringar behöver tid att mogna, och det känns onödigt att stressa fram något jag ångrar i efterhand. Jag tänker att jag fixar de lätta grejerna direkt och sedan… Tja, om jag känner mig otroligt inspirerad kanske jag fortsätter med en ny omskrivning på djupet, men mest troligt är nog att jag behöver en paus för att få tänka efter ordentligt.

3. Så många ändringar att det kommer bli en helt annan bok
Hm. Om detta blir fallet så vet jag faktiskt inte. Orkar jag arbeta med det här manuset ett helt år till, eller kanske mer? Jag tror faktiskt inte det, åtminstone inte direkt. En paus på minst ett halvår och så får jag se hur jag gör.

Tre alternativ alltså, men de har faktiskt en sak gemensam: Inget planerat skriv i november! Kanske är det läge att köra Nanowrimo i år? Jag längtar efter att bara ösa ur mig en historia och har en romanidé som jag tror skulle passa. De grova dragen har jag klara för mig, men de exakta miljöerna och karaktärerna behöver jag skriva mig fram till, så även om själva texten blir oläslig tror jag att arbetet med den kommer hjälpa mig framåt.

Jo men jag tror att jag bestämmer så - i höst ska jag skriva nytt! Om det blir inom ramen för Nanowrimo eller om jag gör det på egen hand får jag möjligen se. Nu när jag har min fungerande skrivrutin har jag inte lika stort behov av ett yttre sammanhang för att fortsätta skriva, så tajmingen får avgöra.

Aah, det känns faktiskt som en lättnad det här! Inte för att jag tycker illa om manuset jag skriver på nu, men jag börjar närma mig punkten där det står mig upp i halsen. Det hör ju till, så det är inget jag direkt oroar mig för, och till augusti ska jag säkert kunna härda ut, men ändå. Det är skönt med en påminnelse om att det kommer nya manus efter det här.

10 kommentarer:

Eva sa...

Låter som en bra plan med dina tre scenarier. Jag blir minst förvånad om det blir nr 1. Du har ju redan haft en skicklig lektör. Tror att en ny kan ha en del nytt att säga, men antagligen handlar det inte om några omstörtande ändringar.
Blir det ändå så att du vill lägga det åt sidan och börja på något annat verkar det också klokt. Lusten till det nya hjälper det gamla att bli bättre. Lite så fungerar det för mig. Man kan ju tycka att jag borde bli klar någon gång, men varje gång jag skiftar fokus växer båda mina manus. De drar växelvis varandra.

Bara hittepå sa...

Tja, vi får se. :) Jag tror nog att det kommer bli en hel del att göra, särskilt eftersom jag valde en lektör med lite annan inriktning än den förra. Ska bli intressant att få se manuset ur ett nytt perspektiv.

Och det där med att bli klar… Jag vet att du skrev på din blogg att du först tänkte att du skulle bli färdig med ditt manus på ett år, men att du nu tar det i mer makligt tempo. Det är nog lite så för mig också. Jag vill verkligen bli färdig, men det känns inte så hetsigt längre. Hellre bra än snabbt, tänker jag.

Elin Säfström sa...

Jamenvisst! Gasa på bara med någonting nytt. Ditt andra manus finns kvar och ligger och gror i alla fall. Det kan vara så otroligt frigörande att komma ifrån det manus man för tillfället kräks på och börja bryta jungfrulig mark. Heja!

Annika sa...

Roligt att kunna inspirera någon :-)
Håller med Elin här om att det kan vara skönt att växla till något nytt, i alla mina senaste (långa) pauser från manuset har jag jobbat med något annat, nytt, typ tänkt eller fixat med synopsis eller gjort research, och blivit jättemycket mer sugen på att skriva på det "gamla" manuset sedan igen. Tror på att växelskriva lite så länge det funkar att hålla i sär allt. Så spännande att få se hur det går med ditt manus, vilket scenario som det blir :-)
Om några veckor då jag inte får svar från förlag kommer jag med stor sannolikhet att börja med scenarier jag med, om varför de inte svarar någon gång.

Bara hittepå sa...

Nä men ser man på vem som är tillbaka - roligt! :)

Jag måste säga att det är frigörande bara detta att tänka på att jag en dag ska skriva något annat. Det gör att jag uppskattar mina karaktärer och miljöer mer, bara för att jag vet att jag kommer behöva lämna dem en dag.

Bara hittepå sa...

Jag tycker egentligen att det är svårt att växelskriva, men jag hoppas att det kommer fungera bättre när det handlar om två manus som är i helt olika stadier. Ungefär så låter det ju som att du gjort också.

Några scenarier är aldrig fel, tycker jag. :) Åtminstone inte för den som har en hjärna som min som vägrar ta paus. Ner med på papper (eller skärm) istället, så att det inte behöver ligga och mala i bakgrunden. Jag tror faktiskt redan det hjälpt att frigöra en del hjärnkapacitet, för idag kom jag på en jättebra sak till ett kapitel jag kämpat med. Du vet en sådan där sak som löser flera problem på en gång. Tack för det, hjärnan.

Anonym sa...

Jag är också en sådan där som föreställer mig än det ena eller än det andra. Inte för att jag oroar mig direkt, utan det är mer någon sorts kontrollfreaks-grej. Gillar att fundera på hur det kan bli så att jag liksom är förberedd, lite lagom mentalt sådär. ;)
Att känna att ens manus står en upp i halsen känner jag igen. Jag fick en liten nystart efter testläsarnas kommentarer och det kändes bra. Är på gång med det igen och tänker att jag borde kunna skicka till ett förlag kanske redan i höst...

Bara hittepå sa...

Kul att du blev inspirerad av responsen. :) Så var det för mig också förra gången. Jag funderade på att ta en paus när jag hade skickat till lektör, men sedan när jag fick tillbaka kommentarerna så satte jag ändå igång nästan direkt. Det var så mycket som föll på plats. Så det är väl något att ha i åtanke - oavsett hur mycket jag planerar och tänker igenom i förväg är det svårt att veta hur det känns när responsen väl kommit. Fast en liten paus måste jag nog se till att få. Det blir ju ingen direkt vila medan jag väntar på lektören, eftersom det överlappar med min flytt.

Låter ju jättebra om du kan skicka till förlag så snart. Måste vara en extra motivation att känna att ett avslutat, putsat, förlagsfärdigt manus finns inom räckhåll. :)

Annika sa...

Låter logiskt, ner med det i ord så slutar det studsa runt i huvudet :-)

Bara hittepå sa...

Ja så är det för mig, åtminstone för det mesta. Skulle eventuellt ha svårare att hantera situationen om jag väntade på svar från förlag.