måndag 3 oktober 2016

En fråga om tajming

Nu börjar de dimpa ner i mejlen igen, alla påminnelser om att Nanowrimo börjar om en knapp månad. Jag skulle så gärna vilja vara med i år, men har bestämt mig för att nej, nu flyter det på så bra med manuset att jag inte vill/kan avsätta en hel månad till ett annat projekt. Texten jag arbetar med nu behöver långsam noggrannhet och inte något tjofadderittan hej vad det går. Jag är helt enkelt i fel skrivfas för att det ska passa med Nano.

Men nog är det synd, för jag älskar hela idén. Tanken på alla dessa tusentals människor som sitter tillsammans eller på sin kammare och skriver, skriver, skriver (stillsam fråga: hur många koppar te och kaffe dricker den genomsnittliga deltagaren?). Alla knäppa frågor som ställs på deras forum. Känslan av att kunna skriva precis vad som helst. De gånger jag har varit med har varit som små kreativa explosioner, även om jag inte nått målet på 50000 ord varje år.

En kompensation eller kanske snarare ännu en anledning till att jag definitivt inte kan nanowrimera i år är dessutom denna: Jag har preliminärbokat tid hos lektör i början av 2017! En del av mig känner att det är på tok för tidigt och att jag borde slipa på min text i minst ett år till, men en annan del känner att va fasen, kör på bara. Det är kanske just nu jag behöver den här responsen innan jag lagt ett helt år till på en text med fundamentala brister. Jag har precis läst klart genomskrivning två och även om det är ett platt manus där mycket fattas, så tycker jag att det går att se ganska tydligt vad jag försöker åstadkomma. Nu har jag tre-fyra månader på mig att fylla igen de luckor jag själv identifierat och sedan är jag redo för respons.

14 kommentarer:

P.M. Wilson sa...

Jag tycker att du gör ett bra val med att skippa Nanowrimo och jobbar vidare med manuset istället :). Jag skickade in mitt manus till lektör på ett ganska tidigt stadium. Jag kände att jag inte kom vidare själv, att jag nästan var tvungen att ta in en utomstående för att överhuvudtaget kunna göra det. Och det hjälpte faktiskt, jag fick en hel del bra tips som gav mig ork att börja om på en ny omskrivning. Det blev mycket bättre. Det är som att ta in en författarcoach på vägen tänker jag, det skulle nog alla behöva som skriver. Lycka till!

Eva Karlsson sa...

Snyggt verb = nanowrimera :-) Jag har varit med en gång men det var egentligen bara för att det verkade vara en kul grej, det jag skrev hade jag inte så mycket nytta av.
Kul att du har preliminärbokat lektör. Jag skickade in manuset om Tuva (det som gick till förlag i våras) till lektör i ett tidigt stadium, precis som P.M. Wilson här ovan, för jag visste inte hur jag skulle gå vidare. Sedan när jag så småningom kände mig färdig använde jag mig av en annan lektör för att någon annan också skulle se på det.
Att boka i förväg har jag aldrig gjort men tror att det är bra. Då har man en viss tid på sig att göra klart. Håller tummarna!

MissMagic sa...

Nanowrimo är en kul ide och säkert bra för att komma igång med en roman. men när du redan är på gång så tycker jag att det inte är lika viktigt. Du måste ju prioritera din bok. Åh, jag är så nyfiken på ditt skrivande och den dag du publicerar är jag först med att köpa :)

Anonym sa...

NaNoWriMon är typ genial. Jag älskade den när jag var med för tre år sedan. Det gick visserligen väldigt bra att skriva då eftersom jag också studerade på heltid (dvs bara studerade och inte även jobbade) och hade liksom lättare att disponera tiden.
Vad spännande med lektörsläsningen. Och som du säger, kanske bra att inte vänta för länge.

Bara hittepå sa...

Så roligt att du fick användbara kommentarer på ett tidigt stadium. :) Det är precis vad jag hoppas på. Jag har funderat väldigt mycket på vad jag vill skriva och hur jag vill skriva det, men jag anar att kommentarer från en kunnig utomstående kan få mig att tänka om på ett par punkter. Men framför allt tycker jag att det ska bli väldigt roligt att få nya saker att arbeta med. Detta har varit mitt bästa skrivår hittills, så jag tycker jag är värd den här presenten till mig själv. :) :)

Bara hittepå sa...

Smart med två lektörer. Upplevde du att de tryckte på olika saker eller hade de en ganska liknande bild av styrkor och svagheter? (Även om det så klart hade hänt mycket med ditt manus emellan).

Nej, jag vet inte om jag har någon lust att läsa igenom mina gamla nanoprojekt heller. Det var mer den kollektiva upplevelsen och den totala avsaknaden av regler (förutom de där 1667 orden om dagen då) som lockade mig. För det händer ju något med kreativiteten när man skriver så där ohämmat. För en planerartyp som jag själv var det något av en uppenbarelse att det går att bara sätta sig och se vad som kommer. Det är nog faktiskt lite därför jag har övergett det mer strukturerade planerandet och börjat skriva kortversioner av mitt manus istället. Jag upplever att det blir mer levande så.

Bara hittepå sa...

Åh, så gullig du är! :) Jag tänker nog som du, att Nanowrimo passar bra när man just påbörjar något. Speciellt deras forum är ju som sagt helt fantastiskt. Det går att få hundra nya uppslag bara genom att läsa frågorna som ställs där. Och eftersom det är orden och inte kvaliteten som räknas är det fritt fram att slänga in nya saker man kommer på längs vägen. Nästa år kanske… :) Planerar du själv att vara med?

Bara hittepå sa...

Visst är den! :) Jo, det är så klart lättare att skriva mycket när man får bestämma över sin egen tid. Det hänger lite ihop med mitt beslut om lektör faktiskt. Jag har turen att just nu ha ett arbete med ganska fria arbetstider vilket innebär att jag kan skriva på den tid som passar mig bäst (nämligen morgonen). Eftersom jag inte vet hur det blir med den saken nästa år känner jag att jag måste utnyttja min situation så mycket det bara går. Och än så länge har jag känt mig MYCKET motiverad av att ha en deadline i januari. :)

Eva Karlsson sa...

Lektörerna läste i väldigt olika skeden så mina svagheter varierade, jag menar att jag förhoppningsvis hade skrivit bort dem som lektör 1 påpekade tills det var dags för lektör 2 som då såg annat som kanske inte ens fanns där i början :-) När det gällde mina styrkor så tyckte de lika båda två.

Bara hittepå sa...

Åh, drömresultatet ju! Du förbättrade texten utan att förlora det som var bra. :) Med vissa kommentarer av typen “det går för snabbt/långsamt”, “det är för mycket/för lite av det här”, tycker jag annar ibland det kan vara svårt att få till lagom mängd. Dvs jag vet att jag har en tendens att göra vissa saker och ibland går jag för långt i mina försök att motarbeta den tendensen. (I vilken grad man alltid ska motarbeta sina egna tendenser är så klart en annan fråga. Någonstans bland alla dessa “misstag” bor ju ens egen särart, men det går ju alltid att återvända dit när man väl förvissat sig om man vill skriva så, istället för att man bara råkar skriva så).

Skriviver sa...

Jag älskar också NaNo, men känner precis som du, att jag inte kan ta tid från mitt (eller snarare mina) andra skrivprojekt nu när det börjar flyta lite. NaNo är helt enkelt något som är underbart om det passar in i ens process, men inte annars :)

Så himla smart att anlita en lektör i ett tidigt skede. Jag tror att det är superbra, just för att man som du säger inte ska lägga massa tid att fila på en text med stora brister. Jag är helt enkelt för att anlita en lektör i typ alla skeden - respons är ju extremt värdefullt i nästan alla skeden som jag ser det (även om jag vet att det kan vara olika för olika personer). Ska bli OTROLIGT spännande att höra hur det går!

Bara hittepå sa...

Jag har lektörspanat länge, men ändå blev det ett spontant infall att kontakta någon just nu. Med lite avstånd till det beslutet måste jag säga att det känns ännu bättre. Jag är ju en sådan som tycker det är rätt jobbigt med feedback i ett alltför tidigt stadium när jag ännu inte kommit fram till vad jag själv tycker, men nu känner jag att grundidén är tillräckligt stadig för att kunna stå emot en del stötande och blötande. Hoppas jag i alla fall. Uttrycket skräckblandad förtjusning har aldrig passat bättre. :)

Först måste jag bara få klart den tredje genomskrivningen. Den har visat sig vara mycket mer tidskrävande än de andra två. Nu när jag vet i stora drag vad som händer tillåter jag mig att peta mycket mer i mina formuleringar och försöka hitta ord som passar perfekt istället för bara tillräckligt bra. Det blir att ligga i om det ska bli klart till årsskiftet, men motivationen är i varje fall på topp!

Skriviver sa...

Vad härligt att motivationen är på topp! Det är ju då det är som allra roligast :) Ja, det kan verkligen vara så himla olika det där med när och hur och av vem man vill ha respons. Själv är jag typen som skulle kunna få respons ungefär dygnets alla timmar från den första vaga idén till ett helt färdigt manus - jag gillar det helt enkelt. Alltid.

Hoppas det kommer flyta på med skrivet och att du har tid att verkligen ligga i så att det blir klart. Annars kanske det inte är någon katastrof om det tar ett par extra veckor, eller är lektören väldigt exakt inbokad?

Bara hittepå sa...

Nej, det är bara preliminärt och hon skrev till och med att jag skulle höra av mig om jag blev försenad så jag gissar att det är något som händer ungefär hela tiden. Men för min egen skull vill jag bli klar så snart som möjligt, för sedan kommer ju flytten och allt annat till sommaren. Om jag jag bara kan fortsätta i nuvarande takt, så kommer det funka. Håller tummarna för att det inte kommer några oförutsedda händelser i vägen, men som du säger vore det ju inte hela världen då heller.