Idag blir sista dagen för skrivretreaten. För den här gången ska sägas. Jag har fortfarande mer än två tredjedelar av boken kvar och det har varit en mycket givande vecka, så det här kommer jag att göra om.
Dagens avsnitt hette “Valuing Our Experience” och övningen utgjordes av att lista 50 saker som gör en stolt över sig själv. Min nummer 50 blev självklart att ha genomfört min skrivretreat.
Vad är värdet med sådana här övningar kan tyckas. Vore det inte bättre med något som är fokuserat på faktiskt skrivande? Nja, säger jag, det beror så klart på vad man kämpar med. För min del är det att få in skrivandet som en naturlig del av min vardag. Det är som motion – jag vet att jag mår mycket bättre när jag gör det regelbundet, men ack så lätt det är att falla ur sina sunda rutiner. Övningarna i TRTW har fått mig att känna mig mer positiv inför skrivandet och mig själv. Dessutom har det varit ett kravlöst sätt att skriva lite varje dag. Jag har inte behövt anstränga mig så mycket för att lägga 30 minuter eller mer på att skriva, så RIMLIGEN borde jag kunna få den tiden även i fortsättningen.
Nu tänker jag ägna resten av veckan åt att kurera min förkylning, fira
påsk med familjen och fundera på några scener till romanskrivandet som
drar igång igen på tisdag.
4 kommentarer:
Så härligt och smart med skrivretreat. Hoppas du får en mysig påsk nu och att kreativiteten flödar :)
Det var en odelat positiv upplevelse får jag säga. Rekommenderas varmt. Glad påsk även till dig!
Ja, jag kämpar med exakt samma sak -just att få in skrivandet i vardagen. Egentligen kan jag till och med säga att jag BORDE kämpa med det. För just nu gör jag inte ens det, om jag ska vara ärlig. Men jag hoppas att det snart blir ändring. Det SKA bli ändring ;)
Jag är grymt imponerad av din skrivretreat. Särskilt att du genomfört den trots förkylning och dåliga dagar. Sjukt bra jobbat. Kanske måste jag ge mig själv Camerons bok i födelsedagspresent nu när jag fyller 40. Det kunde passa bra ;)
Jag är också grymt imponerad av mig själv, haha. Det hjälpte verkligen att ha ett mycket konkret och realistiskt mål varje dag för skrivandet. (För att inte tala om mina fjärilsklistermärken).
Camerons filosofi är en slags blandning mellan att kämpa och att sluta kämpa.
Å ena sidan återkommer hon hela tiden till hur viktigt det är att skriva varje dag, men å andra sidan handlar övningarna om att uppskatta det man redan har. För mig blir det ibland för mycket fokus på kämpandet och slutprodukten och allt jag gör FEL, så om det är något du känner igen dig i tycker jag absolut att detta är en lämplig födelsedagspresent. :)
Skicka en kommentar