Det har varit ett händelserikt halvår, förutom här på bloggen då.
Har ni någon gång känslan av att inte vilja skriva för att det skulle förstöra det som pågår just nu? Att det skulle få er att ställa er vid sidan om, som en betraktare, istället för att vara mitt uppe i? Så har det varit för mig.
Anledningarna är flera. Flytten så klart, men även om allt drog ut på tiden (som det alltid gör) så var det ändå en lindrig upplevelse. Till skillnad från tidigare flyttar hade jag råd med flyttfirma denna gång. Det var fantastiskt.
Anledning två är mindre rolig, nämligen allvarlig sjukdom i familjen, som nu till slut gudskelov verkar gå åt rätt håll.
Och så anledning tre, förälskelse. Inte på det typiska romansättet med hinder som ska övervinnas innan den storslagna kärleksförklaringen, utan på ett helt vardagligt och självklart sätt utan åthävor. Fast underbart ändå (eller kanske snarare just på grund av det – för visst finns det många stora kärlekshistorier som skulle kännas djupt osunda om de var på riktigt) och definitivt koncentrationsuppslukande.
Men nu har det lugnat ner sig lite och jag längtar efter att komma igång med skrivandet och bloggandet och läsandet.
2 kommentarer:
Hemskt med sjukdom i familjen men skönt att det är på väg åt rätt håll. Och underbart med förälskelse! Jag förstår precis vad du menar med att skrivande skulle förstöra. Det är ju ändå så att man hamnar lite ifrån sig själv när man skriver, en viss distans som infinner sig även när man försöker skildra sina egna inre processer. Att sätta ord på saker är att ta ett kliv ifrån. Det är väl därför som det är så värdefullt att skriva när det händer jobbiga saker. Men ganska värdefullt att låta bli när det händer något härligt :)
Jag är väldigt glad att du är tillbaka!
Kram
/Linda
Tack! Jag är också väldigt glad att jag är tillbaka! :D Och kram! Jag har saknat dig!
Skicka en kommentar