Jag känner mig lite dum som inte kommit på detta tidigare. I februari skrev jag två inlägg i följd, först ett där jag beskrev ett problem jag har i mitt skrivande, nämligen att det blir kort kort kort och lite väl koncist, följt av ett inlägg där jag nämnde att jag fått en färgläggningsbok i julklapp och att jag ville ha något liknande för mitt skrivande.Hur uppenbart kan det bli? Efter att ha grunnat på en del bra kommentarer jag fick från Skriviver-Linda, var det som att poletten trillade ner.
Så här: Istället för att beklaga mig över att det blir så kort och torftigt ibland när jag skriver, så borde jag se det som grunden till en färgläggningsbok. Alltså ett skelett där jag kan lägga till färgerna i efterhand, en efter en. Jag fungerar så att jag behöver en inre bild av vad jag håller på med. Har jag bara ett större sammanhang kan jag sitta och påta med vad som helst utan att ge upp.
Detta känns som en revolution för mig. Hurra!
Bildkälla
2 kommentarer:
Härligt! Visst är det mystiskt att vissa saker som känns så självklara när man kommer på dem, är så besvärliga att komma fram till? Bra att du gjort det i alla fall! Viva la skriv-revolution!
Det är en så bra sak med att blogga också, detta att ibland skriva ner sina tankar och få kommentarer (tack, tack!) som tar en i en ny riktning. :)
Skicka en kommentar