fredag 11 mars 2016

Högläsning på burk

När jag gick på skrivkurs en gång för många herrans år sedan hade vi en deltagare, en gentleman i sjuttioårsåldern, som hade den mest fantastiska läsrösten jag hört i mitt liv. Allt han skrev blev till guld. Allt vi andra skrev också, för den delen, om bara vi kunde övertyga honom att läsa upp det på våra träffar.

Nå, sådan tur har man kanske bara en gång i livet, men det finns ju även den inspelade varianten, och det är just om detta som Annikas bokbloggsjerka handlar denna vecka.

Vilken är din favorit när det gäller ljudböcker (bok, uppläsare eller både och)?

Mitt självklara svar blir Stephen Fry, som är nästan, nästan lika bra som röstguden på min skrivkurs. Hans inläsning av Harry Potter… Så bra. Så brittisk.

Däremot vet jag inte om Harry Potter egentligen är det ultimata ljudboksmaterialet. Lite för långt och lätt att tappa bort sig. (Nu hade jag ju läst böckerna tyst för mig själv innan, så det var ingen fara.)

Enligt mig har den perfekta ljudboken en handling som är totalt oviktig, så att det inte gör något om man råkar somna till under lyssningen eller om telefonen ringer. För att fortsätta det brittiska temat föreslår jag därför P.G. Wodehouse som en lämplig författarkandidat, åtminstone för dem som inte är överkänsliga mot klämkäcka överklassherrar och nyckfulla fastrar med ett fästmöförslag i bakfickan. (Om nu den sortens fastrar har kläder med bakfickor…? Oklart.)

Har man läst/hört en bok om Jeeves och Wooster har man läst/hört dem alla, men det är ungefär som att säga att har man en gång ätit choklad så vet man redan hur det smakar. Och precis som med choklad så är näringsvärdet tveksamt, men njutningen total.

18 kommentarer:

  1. Jag har provat ppå ljudbok, men det funkar inte för mig annat än om jag ska somna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men ibland är det mysigt med en godnattsaga :)

      Radera
  2. hihi! chokladliknelsen var riktigt bra! läser inte många ljudböcker, men en Wodhouse vore nog kul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Och en Wodehouse emellanåt är aldrig fel… Det är ju inte ett så stort åtagande när det gäller längd heller, så lagom för den som inte är storlyssnare.

      Radera
  3. Hade ingen aning om att Steven Fry sysslade med sånt, jag har bara sett honom leda TVprogram i BBC vilket han är väldigt duktig på.
    Harry Potter funkar faktiskt. Jag brukade högläsa för ett barn i släkten när jag satt barnvakt. Han hade lite lässvårigheter så jag föreslog att jag skulle läsa vart annat kapitel sen skulle han läsa dom andra själv. Problemet var att jag tyckte den var så spännande att det slutade med att jag högläste alltihop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååh, högläsning som är så mysigt. Nu blev jag avundsjuk på din släkting.

      Radera
  4. Stephen Fry är helt fantastisk. Tänk vilken skillnad en bra röst kan göra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är han. Om han läste in telefonkatalogen skulle jag lyssna…

      Radera
  5. Jag tror du är något på spåren där, i alla fall gäller det för mig. En ljudbok får inte ha något slags handling :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller att känna sin lyssnarstil :)

      Radera
  6. Jag lyssnar på kvällarna när jag ska sova, och då tar jag en bok jag redan kan, så jag kan somna :). På dagarna, på buss eller på promenad, tar jag en ny bok :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som en väl uttänkt strategi.

      Radera
  7. Om det hade varit något oviktigt hade jag nog ännu mer svävat iväg i tankarna ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det kan jag förstå. Jag vet att jag svävar iväg oavsett, så för mig passar det lättviktiga bättre att lyssna på.

      Radera
  8. Stephen Fry är mäktig. Har inte hört honom läsa en bok men jag kan föreställa mig. Men du: choklad är nyttigt ;)

    Roligt skrivet om Wodehouses böcker, som jag älskar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt med en Wodehouse-fantast. Ett skratt förlänger ju livet, så Wodehouse kanske också kan räknas som nyttig då… :)

      Radera
  9. Jamen JAAAA! Alltså, Stephen Fry som läser Harry Potter är solklart det bästa som någonsin gjorts i ljudboksgenren. Jag har lyssnat på alla sju böckerna ungefär sju gånger. Eventuellt fler. Vilken man! Vilken röst! Han är ett geni, det är det enda jag kan säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är han! :) Och det är alltid så roligt när någon blir superentusiastisk inför samma sak som en själv! Delad entusiasm är dubbel entusiasm. :)

      Radera