onsdag 16 mars 2016

Skrivretreat i hemmet - dag 2

Som inbiten snoozare har jag ett lätt sätt att se om jag är entusiastisk inför någonting. Då går jag nämligen upp när klockan ringer, och inte efter en halvtimme eller mer av planlöst dåsande.

Igår var jag peppad och gick självklart upp direkt. Mer förvånande är att samma sak hände idag. Jag tror att en del av förklaringen är att jag gör detta enbart för mitt eget nöjes skull, utan ett mål i bakhuvudet som sätter igång prestationsstressen, vilket i sin tur sätter igång ett undvikande beteende. Jag noterar känslan och ska fundera på hur jag kan uppmuntra den i mitt vanliga skrivande.

Vad har då Julia (vi är kompisar nu) att bjuda på denna morgon? Här får jag först erkänna att jag fuskade lite igår och gjorde en skrivövning till på kvällen. Idag har turen därför kommit till Lyssnandet, vikten av att glömma bort sig själv och sin identitet som författare och istället bara lyssna till historien så som den kommer till en. Dagens övning är att föreställa sig själv sittande under ett träd tillsammans med en Berättare och helt enkelt be om fem historier vi vill höra.

Att komma på idéer har aldrig varit min svaga punkt. Jag har fyra-fem ganska detaljerade synopsis som bara ligger i byrålådan och väntar på att bli skrivna. Däremot känner jag en press under övningen att komma på riktigt “bra” idéer, helst sådana som skulle räcka till en hel bok. Det är också en känsla som är bra att vara medveten om, tror jag. Keep it simple, intalar jag mig själv, och skriver ner fem halvdana och smågulliga idéer. När man ber en Berättare att berätta är det ju ingen vits att komma med en helt utarbetad historia. Detaljerna litar jag på att Berättaren ordnar åt mig.

2 kommentarer:

  1. Oooh, jag skulle svimma om jag fick en sådan övning, jag är helt värdelös på att komma på berättelser. Men just därför är det antagligen en övning som jag absolut borde göra. Ska fundera på om jag vågar.

    Superbra idé med skrivkurs i hemmet så här. Mycket imponerande :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det jag gillade med just den övningen var att någon annan skulle göra jobbet, d.v.s. idén behöver inte alls vara färdig eller ens särskilt bra. “Jag vill veta vad Sture på banken gör efter stängningsdags” räcker som startpunkt. Om det var en idé som jag själv skulle utveckla, skulle jag redan börjat utvärdera vad jag kan om att arbeta på bank och om jag skulle kunna skriva ett trovärdigt porträtt av en man i medelåldern etc etc. Det var rätt skönt att skjuta över allt det ansvaret på Berättaren och fokusera på idéer utan prestationstvång.

      Radera