Jag kör omlottmetoden idag, först lite jobb, sedan lite skrivande, sedan lite jobb… Blandat småplock och grejer som behöver göras. Inte riktigt en ledig dag, men ganska avslappnande ändå. Och så bakar jag bröd. (Mest för att jag inte hann med att handla under veckan och alla mataffärer är stängda här pga helgdagen, men ändå).
Dagens skrivuppgift är att jobba med fyra nya karaktärer som jag upptäckte behövdes i mitt manus. Som jag nämnt förut, gillar jag att ha ett porträtt att hänga upp mitt karaktärsbygge på. Har provat flera metoder, bland annat att fylla i sådana där vansinnigt långa frågeformulär med typ skostorlek och favoritämne i skolan för alla och envar, men för mig blir det mest ytligt och svårt att komma ihåg. Och framför allt tråkigt, det är nog det det hänger på egentligen. Jag får ingen skjuts framåt av det där.
Med bilder är det annorlunda. När jag väl hittat rätt porträtt är det som att karaktären finns på riktigt. Jag vet hur den uttrycker sig, vilken slags utstrålning den har, o.s.v. Det behöver inte vara ett porträtt från rätt tidsepok eller miljö, så länge personligheten lyser igenom. I mitt privata projektgalleri finns personer från 1600-talet fram till nutid, som alla är del av samma berättelse.
Idag har jag därför jagat runt på nätet efter lämpliga bilder till eftersläntrarkaraktärerna. Det är helt otroligt vad internet är stort! En favoritsida som jag ofta återkommer till är brittiska National Portrait Gallery. En fin samling moderna porträtt finns på National Portrait Gallery i Australien och massvis av bra grejer hittas även genom Googles konstprojekt. Som med all research gäller det att hålla koll så att det inte blir en ursäkt att skjuta på själva skrivandet, men just idag har det fungerat som ett alldeles utmärkt sätt att konkretisera ett par karaktärer som hitintills flutit runt som skuggor i bakgrunden.
4 kommentarer:
Vad kul att du har hittat ett sätt som fungerar så bra för dig - det låter nästan lite magiskt, att bara hitta rätt bild och sedan kommer allting. För mig fungerar bilder inte alls, så det har jag aldrig använt. Jag blir otroligt låst av att se något som redan är färdigt, och är dessutom lite för - jag skulle vilja säga fantasilös, även om det kanske inte stämmer egentligen, men på något sätt menar jag lite fyrkantig, för att kunna titta på en bild från 1700-talet och se en av mina egna karaktärer. Intressant hur otroligt olika det kan vara.
Jomen när det blir rätt så är det lite magiskt faktiskt. Inte så att jag plötsligt vet absolut allt kanske, men jag får en mycket starkare känsla för karaktären och kommer definitivt på detaljer som jag inte hade tänkt på annars.
Men som du säger så finns det inte ett sätt som passar alla. Det är väl så med skrivknep i allmänhet att man kan behöva prova ganska många innan man hittar något som passar. På det sättet kan jag tycka att den där skrivsvackan jag gick igenom nyligen var rätt nyttig (okej, jag skulle hellre vara färdig med manuset, men when life gives you lemons…) för den fick mig att reflektera mer kring vad som funkar och inte funkar för just mig.
Kul att du har hittat ditt sätt. Håller med om att de där långa listorna på skonummer etc är urtråkiga. Jag måste skriva mig fram och tänka länge på var och en av mina karaktärer, se dem i särskilda situationer, de ger mig lite information i taget. Efteråt måste man förstås kolla upp detaljer så att det blir konsekvent.
För några veckor sedan googlade jag porträtt för första gången. Jag har skrivit ut några och har dem som idébilder.
Egentligen skulle jag nog gärna vilja vara en sådan där som listar absolut allt för varje karaktär, men nej, tråkigt som sagt, åtminstone i den fas jag är i just nu. Roligt att du också är en porträttgooglare. :)
Skicka en kommentar