söndag 10 maj 2015

Drottningens chirurg av Agneta Pleijel

Jag har inte så bra koll på det svenska kulturlivet som jag egentligen skulle vilja, så när jag efter den långa tågresan till Berlin följde upp med en lång tågresa till Sverige (som tur var utan strejk denna gång!) passade jag på att köpa ett par titlar av författare jag hört omnämnas hundratals gånger, men som jag faktiskt aldrig läst något av. Klingsor av Torgny Lindgren har jag redan skrivit om och näst ut var Drottningens chirurg av Agneta Pleijel.

Först måste jag tyvärr utfärda en varning. Pocketversionen jag inhandlade saknade nämligen sidorna 65-96 (som kompensation förekom däremot sidorna 97-112 hela tre gånger). Olyckligtvis upptäckte jag att mitt ex var defekt först när jag var på väg ut ur landet, så det var för sent att gå tillbaka till bokhandeln. Nåväl, hellre ett mittparti än slutet (som jag skrev om här).

Så till själva läsningen. Jag måste medge att en viss trötthet infann sig efter de första sidorna då jag fått bekanta mig med förlossningsläkaren Herman Schützer i 1700-talets Stockholm. Åh nej, tänkte jag, är det en skröna i historisk miljö jag har att göra med? Det är förvisso en genre jag uppskattar, men just den här dagen ville jag läsa om vanliga människor istället för humoristiska karaktärer. Men se där hade jag tur. Pleijels roman innehåller visserligen en hel del ingredienser som jag förknippar med den s.k. mustiga skrönan, däribland en förkärlek för historiska stavningar (till exempel i titeln) och många (många!) äckliga (äckliga!) partier där förlossningar och kirurgiska ingrepp beskrivs utan någon som helst detaljbrist. Men det stannar inte vid språkekvilibristik och vämjelse. Människorna som Pleijel beskriver är inte karikatyrer som drivits till sin spets för billiga poänger. Schützer har talang för sitt yrke, men får på ett lagom sorgligt vis aldrig det erkännande han tycker han förtjänar. Samtidigt blir Nella, hans mer än trettio år yngre hustru, hon som aldrig blev tillfrågad om hon faktiskt ville gifta sig med Schützer, allt mer deprimerad. Det är dramatiskt och vardagligt på samma gång. Pluspoäng.

Riktigt, riktigt nära tycker jag nu aldrig att jag kommer Schützer och Nella, och jag får erkänna att jag inte har funderat så mycket över dem som karaktärer efteråt. Däremot skulle jag gärna lära mig mer om den medicinhistoriska bakgrunden till Drottningens kirurg. Schützer är en historisk person (som adlad hette han Schützercrantz och finns på Wikipedia här, dessutom är han släkt med Pleijel) och jag kommer på mig själv med att tänka att det är synd att Pleijel inte skrev en renodlad biografi om mannen som gick i bräschen för kirurgin, vid en tid då den ännu inte hade accepterats av det medicinska etablissemanget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar