I centrum står kusken Salim, som förgyller sina passagerares restimmar med att berätta de mest fantastiska historier — ända tills han förlorar rösten. Hans berättarfe orkar nämligen inte mer och vill gå i pension. I sann sagostil får Salim dock en sista chans: sju gåvor kan rädda honom. Att det är berättelser som ska utgöra gåvorna kan väl knappast ses som en spoiler.
Så vännerna börjar berätta, en efter en, kväll efter kväll. Vissa berättar sagor, andra mer eller mindre sanna historier ur livet. Romanen andas Tusen och en natt, men jag associerar också till vår egen Selma Lagerlöf. Med ett ändrat namn här och där hade många av berättelserna varit lika övertygande som värmländska sägner. En god berättelse vet inte av några nationsgränser.
Detta kära återseende med en favoritbok från min barndom innebär att även Syrien kan kryssas av på läsutmaningen i år. Jemen och Somalia återstår, men jag har böcker på gång från båda, så det ska nog gå att knyta ihop det hela innan året är slut.
7 kommentarer:
Vad roligt att få återupptäcka en favoritbok från barndomen. Finns den på svenska? Det låter intressant. Måste säga att jag tycker mycket om omslaget. Hus är bland det finaste man kan ha på ett omslag.
Ja, den finns! Uttryckte mig visst väldigt otydligt i inlägget, men i svensk översättning heter den alltså Nattens berättare. Ska fixa det och se till att framgår tydligare. Tack! :) Tyvärr verkar den lite svår att få tag på nu för tiden (den har några år på nacken), men det finns några biblioteksex kvar (http://libris.kb.se/bib/7286155) och jag hittade även några stycken på Bokbörsen.
Och visst är omslaget fint! Tror det var därför jag valde att läsa boken när jag var liten. Husen finns med på den svenska omslaget också, men de har ändrat utformningen på texten så att omslaget faktiskt är ÄNNU snyggare.
Såg att den fanns på KB. Dit jag är ibland. Ska kolla upp bättre den dagen jag har skrivit klart Berit och får/bör/vill läsa massor av böcker igen.
Åh, är omslaget ännu snyggare på den svenska versionen. Underbart :-)
Vilken disciplin du har! Själv läser jag mer än jag skriver just nu, men så kan det också få vara ibland. :)
Men den här verkar ju jättemysig, och det börjar bli dags för mig att läsa någonting på tyska snart. Tack för fint tips!
Kan f.ö. avslöja att jag inte orkade läsa det du skrev om The Translator - jag är inte där i mitt liv just nu att jag pallar ens en andrahandsresumé. Beundrar dig som orkar och fattar att det hängde kvar över dig.
Mysig var ordet! :)
Och jag förstår om du väljer att hoppa över att läsa om The Translator. En mycket bra men mycket mörk bok. När det gäller ett par böcker från läsutmaningen har jag tvekat inför att skriva om dem här, eftersom de inläggen känns en aning malplacerade bland allt som rör skrivprocess och i-landsproblem. Fast sedan kände jag att jag verkligen ville skriva om dem, och då gjorde jag det ändå. Men absolut, hoppa bara över om det blir för många inlägg av typen terapiblogg efter tung läsupplevelse.
Det var väl just bara den här gången, tror jag. Är lite extra känslig just nu, av någon anledning. Vill bara blunda för allt elände. Bra att du inte gör det!
Skicka en kommentar