Vissa dagar, alltså. Kom på så många bra småsaker ikväll. Inget revolutionerande, bara en detalj här och en där, men den sortens detaljer som gör manuset till en helhet, hoppas jag. Aha, det där lilla problemet i kapitel tre kommer tillbaka nu i kapitel sju. Den här dialogen kan användas till att antyda något som inträffar senare. Och bifiguren som skymtar förbi kan faktiskt få skymta förbi en gång till i ett annat sammanhang, bara för att jag gillar honom så mycket.
För mig är nog pusslandet det absolut roligaste i skrivprocessen.
8 kommentarer:
Det är det som är magin tycker jag, när hjärnan klarar av det där pusslandet!
Härligt. Grattis! Jag gillar också det där pusslandet. När man upptäcker hur saker hänger ihop (som om det fanns ett facit någonstans).
Vad trevligt det låter att en av dina bifigurer får skymta förbi en gång till bara för att du gillar honom så mycket :-)
Ja, och det behöver ju inte ens vara stora saker. Bara en liten detalj som hamnar på exakt rätt plats och som förmodligen ingen skulle lägga märke till utom jag själv. Ytterst tillfredsställande. :)
Hej Eva, så roligt att du tittar förbi! Hoppas allt går fint med skrivandet och övriga livet. :)
Gillar din kommentar om ett facit. Precis så känns det ibland. Jag har en väldigt bestämd känsla för vad jag vill uppnå, men väldigt svårt att gissa mig till vad som kommer funka. Så skrivandet blir en lång räcka “så här då?” följt av “nej” och “nej” och “nej” och sedan “ja faktiskt”. (Även om det oftast blir fler än tre nej innan jag hittar rätt). Vore otroligt arbetsbesparande att kunna tjuvkika ibland, haha.
Håller helt med. Det är så kul att fixa med alla såna detaljer :)
Ja, visst är det. :) Särskilt när man hittar en sådan där lösning som känns fullkomligt självklar när den väl uppenbarar sig.
Visst är sådant underbart. Kan ju bara instämma fullständigt. Även om jag ibland tycker jag drunknar i allt jag vill fixa. Hinner inte ens anteckna alla idéerna. Då blir det lite pannkaka ibland. När jag glömmer. Blandar ihop och stirrar på en scen och undrar varför jag plockat upp den och ändrat... (Förresten har det varit svårt att kommentera här ibland, så nu skriver jag det. Om jag lyckas komma igenom. Så att du vet att blogspot inte alltid funkar som det ska - kanske har bs något emot wordpress..?)
Jag älskar kommentarsfunktionen i Scrivener/Word. Använder den väldigt ofta för att anteckna mina idéer på rätt ställe i texten så att de finns där när jag återkommer till det stycket. Jag har även ett vanligt skrivblock bredvid datorn och använder det för mer övergripande kommentarer. Men det händer så klart för mig också att jag kommer på något bara för att glömma det direkt igen om jag inte griper idén i flykten. Så irriterande! (Fast jag brukar tänka att de idéerna nog inte var så bra ändå, om jag inte ens kan komma ihåg dem).
Och så irriterande att den andra kommentarsfunktionen, den här på bloggen, inte fungerar som den ska. Bra att du säger till, även om jag inte har en aning om det går att göra något åt. Funkar det kanske att kommentera anonymt eller med bara Namn/adress?
Skicka en kommentar