söndag 22 februari 2015

Var när hur

Annika efterlyser bloggtips i veckans bokbloggsjerka:

Det vill säga var (och hur) författar du dina inlägg?

Som lätt teknikfientlig (teknikskeptisk är nog ett bättre ord) person så trodde jag aldrig att jag skulle säga detta, men telefonen är min bästa vän nu för tiden. Även om jag alltid renskriver inläggen hemma på datorn, så slänger jag ofta ner tankar och intryck på telefonen, medan jag sitter på bussen/tåget/tunnelbanan. Dessutom fick jag ett otroligt bra tips förra året (kommer tyvärr inte ihåg från vem) när bokbloggsjerkan handlade om något liknande, nämligen att fotografera minnesvärda citat istället för att skriva av dem. Halva mitt fotoalbum är boksidor nu för tiden. 

Annars har jag inte så många tips. En av anledningarna till att jag började blogga var att jag ville bli bättre på att skriva utan att överanalysera allt. Jag är en sådan jäkla perfektionist att jag kan skriva om ett mejl tio gånger, fastän det bara gäller någon administrativ grej på jobbet. Att publicera åsikter om böcker jag läst utan att ha ägnat ca tio år åt att värdera och omvärdera varje rad är med andra ord inte alldeles enkelt för mig. Men faktiskt tycker jag att det börjar bli bättre. Jag våndas betydligt mindre över att trycka på publicera-knappen nu än för ett år sedan (och det spiller även över i mitt romanskrivande – hurra!). En anledning till det är så klart att alla bloggare i den här hörnan av internet är så trevliga. Tack hörni. :)

8 kommentarer:

Skriviver sa...

Å jag känner igen mig så sjukt väl i det där med att skriva om meningslösa jobbmejl tio gånger. Jag vet precis vad du menar. Och det var även för mig en av anledningarna att börja blogga, att liksom förhålla mig lite mer löst till min egen text. Det är klart, jag skriver fortfarande mina blogg-inlägg som om de vore små noveller, men jag gör det åtminstone mycket, mycket fortare (hrm... för det mesta i alla fall) än för ett drygt halvår sedan, och jag känner mig framförallt mycket mer avslappnad. Som du säger: jag våndas inte så mycket över att trycka på publicera-knappen.

Och jag tycker faktiskt också att det spiller över i roman-skrivandet. Något av det bästa jag gjort faktiskt, att börja blogga :)

Anonym sa...

Bra tips här, som att fota mer. Använder också telefonen mer nu än förut.

Monika sa...

Jag har ju inga författardrömmar, men det är nyttigt att öva på att skriva och inse att alla formuleringar inte behöver vara perfekta. Tycker själv att jag skriver de där mejlen snabbare nu också :)

Eva Karlsson sa...

Härligt att höra att du våndas betydligt mindre nu och att det har spillt över på romanskrivandet. Jag är ganska lugn när jag trycker på publish men däremot har jag funderat jättelänge och skrivit om ibland löjligt många gånger innan jag kommit så långt.

Bara hittepå sa...

Åh, jag som är så avundsjuk på dina ingående och kloka inlägg. Ändra inte på dem! :)

Jag tror att jag har en fix mängd prestationsångest per tidsenhet, så ju fler grejer jag har på gång (kan vara roman, blogg, mejl, whatsapp, att-göra-listor, allt som innebär någon sorts formuleringskonst), desto mer flyt har jag i skrivandet. Sedan finns det så klart en gräns för hur som går att göra samtidigt utan att man blir distraherad, men det är en annan femma.

Bara hittepå sa...

Alltså, det är så smidigt. Att anteckna gör att jag kommer ur läsrytmen, men telefonen kan jag krångla fram ur väskan utan att ens titta upp från sidan. (Och så får det mig att känna mig som en hemlig agent som fotograferar viktiga dokument).

Bara hittepå sa...

Dessutom är väl den perfekta formuleringen ofta en illusion? Nog finns det gånger när alla de där omskrivningarna lett till något vettigt, men ofta återvänder jag i slutändan till det jag skrev från början.

Bara hittepå sa...

Mmm, jag vet vad du talar om. Men det är åtminstone roligare att pilla med ett blogginlägg än att prova tjugo olika sätt att be någon laga ens trasiga skrivare. :)