söndag 8 februari 2015

Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma

Bea Uusma påstår sig hata att frysa. Det gör jag också. Just nu har vi bara ett par minusgrader här hos oss, men jag är konstant purken. Vaggar runt i fleecejacka i lägenheten och undrar varför jag stängt av elementen (vid kontroll visar de sig alltid vara på) och diskar extra länge bara för att det är så skönt att få sticka ner händerna i varmt vatten.

Någon potentiell polarfarare är jag alltså inte. Därtill kommer detta att jag inte förstår vitsen med extremsport över huvud taget. Varför riskera livet för något som inte betyder något alls? Om det är adrenalinpåslag folk är ute efter kan de väl lika gärna söka sig till Läkare utan gränser och leva farligt av en anledning? (Obs! Kanske låter surare nu än vad jag egentligen menar pga nämnda temperaturproblem).

Jag har med andra ord noll procent sympati för herrarna Andrée, Strindberg och Frænkel, som tyckte att det verkade vara en bra idé att flyga över Nordpolen i ballong. Resultatet är välbekant sedan länge och ännu mer sedan Uusma vann Augustpriset – ballongen kraschade, expeditionsmedlemmarna kämpade sig fram i veckor över isen och sedan dog de. Dödsorsaken är okänd. De hade mat och vapen.

Men trots att jag är avogt inställd till polarexpeditioner av princip, kan jag inte låta bli att charmas av Bea Uusma. Expeditionen är så kolossalt välskriven. Blandningen av dagboksanteckningar och beskrivningar av Uusmas egen resa till Vitön där de tre omkom, dåtid och nutid, är perfekt. Det blir aldrig tråkigt. På sista sidan känner jag att jag fått veta alldeles precis lagom mycket. Och därtill rymmer historien om Andrée-expeditionen något så otrolig allmänmänskligt som stannar kvar hos mig länge: uppvaknandet då stolta drömmar möter en brutal verklighet.

(Expeditionen finns i två utgåvor. Jag läste pocketversionen eftersom det var den som fick plats i mitt handbagage när jag flög hem från Sverige, men jag önskar att jag hade kostat på mig den illustrerade utgåvan istället. Så bra är Uusma.)

4 kommentarer:

  1. Jag gjorde som du, köpte pocketen, men ångrade i efterhand att jag inte köpt den stora varianten. Den här boken är för mig det ultimata beviset på att precis allting kan bli spännande och intressant om den som skriver bara är tillräckligt engagerad och skriver tillräckligt bra.
    /Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Jag har t.o.m. bott granne med ett polarmuseum och ändå var det inte förrän nu som jag fastnade.

      Radera
  2. Alltså, den här måste ju läsas, uppenbarligen. Trodde aldrig i helvetet att jag skulle kunna uppbåda något intresse för detta ytterligt tröstlösa ämne (mår pissdåligt av blotta tanken på polaris och stackars människor som tyckte det var en bra idé att åka dit med luftballong och typ yllekavaj), men nu har intresset vaknat till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade läst så himla mycket om den att jag tog mig samman och läste den till slut och det är jag glad för. Hoppas den kan vara något för dig också. :)

      Radera