Utrensning av Sofi Oksanen

Ambitionsnivån är lägre än på många andra bokbloggar, men sommarutmaningen à la Bara Hittepå går vidare! Målet är fem böcker på ett originalspråk jag inte tidigare täckt in på bloggen.

Så här långt:
Danska - Sumobrødre
Tyska - Der fernste Ort

Och nu! Sofi Oksanens Utrensning, översatt från finska av Janina Orlov. Det går framåt!

Egentligen var jag inte särskilt sugen att läsa Utrensning. Hade sett en icke övertygande intervju med författaren, och dessutom tilltalade omslaget mig inte alls. Som tur var läste jag den ändå, för det visar sig vara en fin historia, som dessutom gör det där underbara vissa romaner klarar - att göra världen lite större och ge lite färg och struktur till en mycket vit fläck i mitt medvetande.

Boken handlar om två kvinnor, Aliide och Zara, den ena en gumma på den estniska landsbygden, den andra en ung kvinna, på flykt undan den ryska maffian, som en dag dyker upp i Aliides trädgård. Undan för undan vecklas berättelsen ut och det visar sig att Aliides och Zaras gemensamma historia sträcker sig tillbaka till den sovjetiska ockupationen av Estland. Själva uppnystandet är så väl utfört att jag inte vill förstöra upplevelsen genom att avslöja för mycket.

Oksanen har vävt in många teman i sin roman. Sexhandel, kommunism, Estlands framtid… Allt får plats utan att jag känner mig skriven på näsan. Framför allt lyckas hon få Zara, och kanske ännu mer Aliide, att bli fullödiga karaktärer snarare än platta symboler. Jag klarar aldrig riktigt av att bestämma mig för vad jag tycker om Aliide och hennes handlingar. Ingenting är svartvitt.

Till på köpet ledde Utrensning till ett mycket trevligt boksamtal med en estnisk kollega, som intygade att Oksanen fått till 90-talets Estland på pricken. Toppbetyg med andra ord!