Mr. Penumbra's 24-Hour Bookstore är en sådan. Jag fastnar inte riktigt, trots att det bokhandeln i fråga är ett riktigt praktexemplar, med stegar och åldrade folianter och mystiska sällskap. Berättarrösten tillhör Clay, före detta webdesigner åt ett bagelbageri i San Francisco, som börjar arbeta i Penumbras underliga bokhandel. Det kommer inte många kunder, och de som väl dyker upp är minst sagt excentriska. Clay har fått strikta order om att inte ens glänta på böckerna de hämtar ut från bokhandelns hemliga avdelning.
Så långt var jag ganska förtjust, men sedan skenar det iväg lite väl mycket för min smak. Det finns så klart ett stort mysterium som ska lösas och lägligt nog har Clay både en bästa vän som är miljonär och en flickvän som arbetar på Google och kan ordna fram i princip vad som helst i programmeringsväg. För många smidiga sammanträffanden för att det ska hinna bli riktigt spännande.
Detta är dock inte huvudproblemet. Anledningen till att jag inte kan uppbåda mer än en ganska ljummen entusiasm, är att jag inte är imponerad när det är meningen att jag ska vara imponerad. Penumbra läser man inte för att få några djupare insikter i människans natur, utan för att svepas med in i en förtrollad värld. Särskilt partierna där Clay storögt betraktar det moderna underverket Google går mig helt förbi.
Men… Den som när en dröm att en dag få arbeta i Mountain View kanske får mer ut av datorgenibeskrivningarna. Tillika den som har ett stort intresse för rollspel. Problemet är helt enkelt att jag är fel person för att till fullo uppskatta när Sloan tar ut svängarna. Inte tillräckligt hipster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar