fredag 3 april 2015

Påskens förhållningsregler

Varje år överraskas jag av påsken. Det här eviga flyttandet fram och tillbaka bland vårmånaderna, kan vi inte bara skippa det? Vad är vitsen? Så i år hände det som alltid händer – jag insåg att det var påsk först när en vänlig själ förhörde sig om mina planer inför långhelgen.

Här sitter jag alltså med fyra oplanerade dagar, men tänker att det kanske inte är så dumt ändå. De senaste veckorna (månaderna) på jobbet har varit milt sagt hektiska. Mest på ett bra sätt – jag är inne i en väldigt kreativ period och det är massa saker som plötsligt funkar – men grejen med stress är att även bra stress gör en stressad. Det går inte att vara uppe i varv hur länge som helst. På sistone har jag drömt detaljerade drömmar om Excel. Det är inte sunt.

Samtidigt vill, vill, vill jag jobba nu. Det är så lätt att ryckas med. Därför har jag gjort ett avtal med mig själv. Jag får visst lov att jobba i påsk, men först efter att jag tagit min dagliga dos onyttiga aktiviteter. Minst en halvtimme var av skrivande, läsande och bloggande med andra ord.

…och bara på den korta stunden det tog att skriva det här inlägget känner jag hur min puls har gått ner och min hjärna börjar göra plats för annat än jobbtankar. Kanske struntar i att vara produktiv idag. Det finns så många halvlästa böcker i min hylla…

2 kommentarer:

Skriviver sa...

Ja men det är klart att du måste läsa och skriva och softa nu när det äntligen går! Det får man ju inte göra på jobbet ;) Kul att det är roligt med jobbandet - jag kan verkligen avundas dig den där känslan att VILJA jobba. Har hänt mig alldeleds för sällan i livet. Men jag tror ändå att när man har sådana perioder av stress är det väldigt viktigt att ta sig tid till vila och till andra aktiviteter för att hjärnan ska få lite avkoppling. Och när man börjar drömma detaljerade drömmar om excel ska man nog ta det som ett varningstecken trots allt...

Bara hittepå sa...

Jomen, det ÄR verkligen ett privilegium att ha roligt på jobbet. Det jag lärt mig med åren är att det också gäller att förvalta det privilegiet, att inte pusha så hårt att glädjen försvinner.