lördag 11 april 2015

Skönlitterärt och vetenskapligt skrivande

Borta hos Skriviver diskuteras just nu det här med flow, eller skrivflyt eller vad det nu kan tänkas heta på svenska. Det var ett inlägg i rättan tid för jag körde verkligen fast i skrivandet ett långt tag (det är så trassligt att jag inte ens orkat reda ut det här, men luften gick ur mitt ursprungliga projekt och så försökte jag med ett annat istället, vilket inte heller gick så bra och nu är jag tillbaka med projekt ett). Men som det heter på dansbandsspråk: Börja om från början, börja om på nytt. Varför ska man sörja, tider som har flytt? Jag har gjort just så och börjat om från början med mitt manus.

Den här nystarten är ju ett utmärkt tillfälle att försöka lägga sig till med nya, goda vanor och inspirerad av flowdiskussionen har jag funderat lite på hur jag kan uppnå det där eftersträvansvärda flytet, istället för att ägna två timmar åt att formulera en ynka mening som jag inte ens är nöjd med?

Det som slog mig när jag läste Skrivivers inlägg, var att jag faktiskt har flow ganska ofta, bara inte i mitt skönlitterära skrivande. Jag arbetar som forskare och en stor del av mitt arbete består i att skriva vetenskapliga artiklar. Det är naturligtvis stor skillnad på att skriva vetenskapligt och skönlitterärt, men det finns också många likheter. I båda fallen handlar det om att ta enskilda delar (analyser eller scener) och väva ihop dem till något större, att skapa logiska övergångar och att knyta ihop början med slutet på ett sätt som både infriar förväntningar, men också bidrar med något nytt. Formuleringskonsten ska så klart heller inte underskattas. En välfunnen mening pryder sin plats, oavsett om det är i en roman eller en avhandling.

När jag får flow ser jag min artikel på ett nytt sätt. Det är som att jag är närvarande i alla delar samtidigt (urflummigt, kan tyvärr ej förklara bättre). När jag skriver en mening någonstans i manuskriptet vet jag hur den påverkar en slutsats jag drar någon annanstans. Jag hoppar fram och tillbaka, gör minnesanteckningar på olika ställen i texten, formulerar om en mening någonstans, skissar fram ett helt stycke någon annanstans, och plötsligt är arbetsdagen slut.

Men varför (VARFÖR?!) infinner sig samma sinnestillstånd mycket mer sällan när jag skriver i egenskap av författarwannabe?

Några gissningar:
  • Jag är tröttare. Det mesta av mitt romanskrivande sker efter en lång arbetsdag, så självklart går det tyngre. Dock är detta ganska ointressant eftersom jag inte kan ändra det just nu, så jag hoppar raskt vidare.
  • - Det finns en tydligare struktur för vetenskapliga publikationer. Detta kan variera lite från tidskrift till tidskrift, men är ofta i formatet Sammanfattning/Introduktion/Resultat/Diskussion/Material och metoder. Strukturen gör det lättare att dela upp skrivandet i delmål och inte villa bort sig på vägen.
  • Jag vet vad jag ska skriva. När jag skriver på jobbet har jag redan utfört alla analyser. Skrivandet handlar då om just skrivande och inte skrivande + hitta på grundläggande innehåll. 
  • Det finns en daglig rutin. Kanske är detta viktigast av allt. Det är sällan jag sätter mig ner och får ett plötsligt flowanfall. Snarare är det så att dagen börjar med att ordna administration, svara på mejl, läsa igenom nyutkomna artiklar och sedan någon gång efter lunch kommer jag igång med skrivandet, med nybryggt te i muggen och musik i hörlurarna. Då vet min hjärna att det är dags för full koncentration.

Så, vad går att lära av detta? Struktur är bra och planering är bra, åtminstone för mig. Inga nyheter kanske, men det känns ändå bra att veta att detta är grejer jag egentligen fixar, det är bara att jag inte fått till det riktigt i romansammanhang än. Men snart så...

6 kommentarer:

  1. Vad intressant att höra hur du tänker runt det här! Jag kan verkligen känna igen precis det där med att vara närvarande i alla delar samtidigt, det upplevde jag väldigt starkt när jag skrev min c-uppsats (som är det närmaste forskning jag någonsin kommit...). För mig tror jag mest att det berodde på just det där att jag visste vad jag skulle skriva, att jag redan hade tänkt ut allting. För när jag skriver skönlitterärt är det nästan alltid där jag fastnar: att jag inte vet vad som ska hända, hur något ser ut, eller liknande. Den dagliga (eller någorlunda dagliga) rutinen har jag haft länge, så det är inte den det är fel på. Ibland kan jag ju vara för trött också, efter en natt med bara fyra, fem timmars sömn, men det är ju en annan sak.

    I alla fall: bra att du tänkt igenom saken, och att du kommit fram till vad som är viktigt. Jag håller verkligen tummarna för att det ska rulla på så att du känner att du kommer någon stans på riktigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där med att fastna… Jag försöker ju som sagt jobba igenom mitt synopsis mycket mer noggrant än förut, just för att slippa att köra fast lika ofta. Får se om det ger utdelning. Tack för pepp! :)

      Radera
  2. Och en sak till som jag kom på: den där känslan av att vara närvarande i alla delar samtidigt, den har jag faktiskt också ofta när jag skriver blogginlägg som är lite mer genomtänkta. Det är verkligen en helt underbar känsla. Ha. Jag har inte tänkt på det förut, men faktum är att jag ofta är i flow när jag skriver blogg-inlägg. Det är ju visserligen väldigt korta texter för det mesta, men det är ändå härligt. Det är nog delvis det som gör att jag tycker det är så vansinnigt roligt och ofta mycket hellre gör det än skriver skönlitterärt eller för den delen gör något annat heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, så du fick i princip samma insikt som jag fick när jag läste ditt inlägg. :)

      Radera
  3. Visst är det viktigt med flow, det fick jag igår kväll. Jättetrött, men skrivsugen, det men en kortnovell - kanske modell mindre bra, men jag skrev i alla fall. Struktur och planering är jätteviktigt för mig, men flowet kan man aldrig planera in, det kommer när det kommer. Viktigt att ta tillvara på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mot-alla-odds-flow, kanske den bästa sorten! :) Ja, du har rätt att det inte går att planera in när man ska ha flyt, det gäller mer att skapa förutsättningar.

      Radera