Dessutom har jag haft tid att reflektera lite över mitt liv. Det behöver vi väl alla då och då. Vad jag kom fram till:
- Om 1-2 år måste jag söka nytt jobb (visste jag redan), men just nu finns det ingenting jag kan göra för att förbättra mina chanser mer än vad jag redan gör, så jag ska försöka att inte oroa mig för det.
- Om jag inte hittar något jobb, så får jag väl utbilda mig till något annat. Det ordnar sig.
- Det kommer att vara sanslöst stressigt fram till jul, så jag behöver se till att ha fler sådana här “onyttiga” helger.
- Viktigast av allt: Jag VILL skriva. Bara för att det finns andra måsten som ropar högre just nu, kan jag inte tillåta mig att glömma bort det.
- Jag behöver en bättre skrivrutin, någonting som fungerar även när jag är stressad. Efter lite övervägande har jag bestämt mig för snöflingemetoden, som går ut på att starta med en mening som sammanfattar romanidén och sedan utvidga den i många steg tills det blir en hel roman. Tror inte det är ett bättre eller sämre sätt än något annat, men det är en metod som lämpar sig ovanligt väl för punkter som kan bockas av. Just nu behöver jag struktur, konkreta små uppdrag som kan föras in på att-göra-listan. Steg 1 och 2 klarade jag av i morse (det är ju ändå en historia jag burit med mig rätt länge) och nu sitter jag här och dammar av några av mina karaktärer.
Det var det hela.
5 kommentarer:
Vad härligt att du känner dig harmonisk! Det är precis det man ska ha sin ledighet till tycker jag :) Låter bra att du kommit fram till viktiga saker också, som att inte oroa sig i onödan. Och det där med skrivtid är ju jättesvårt när man har mycket annat i livet, men din plan låter superbra. Visst är det härligt att komma igång igen!
Hurra! Jag håller med Skriviver om allt.
Hurra säger jag också! För det ÄR så härligt att vara halvt igång med skrivandet igen! Har liksom gått runt och myst hela dagen. :)
Att komma fram till vad man vill göra är ibland lika svårt att komma fram till osm vad man måste göra! Att vilja skriva låter bra! :)
Du har så rätt, så rätt. Ett tag tänkte jag att det kanske vore bättre att släppa hela det här romanprojektet för att det bara ger dåligt samvete och jag borde fokusera på “viktigare” saker, men nu kände jag verkligen att nä, detta är vad jag vill göra, det är värt sina uppoffringar. :)
Skicka en kommentar