lördag 4 april 2015

Att läsa på utrikiska

Jag läser gärna på andra språk än svenska. Delvis för att jag tycker det är roligt, delvis av praktiska skäl – det talas franska här där jag bor och min lokala bokhandel har dessutom ganska bra hyllor för tyska och engelska, men så klart ingenting på ärans och hjältarnas språk. (Förresten, franska bokomslag… De är så sobra. Nästan alltid vita ryggar och så kanske något konstverk på framsidan. Helt annorlunda känsla mot att gå runt i en svensk bokhandel.)

Men nu till någonting jag retar mig på. Med jämna mellanrum stöter jag på följande två åsikter:

1. Det är ALLTID bättre att läsa på originalspråk.

2. Det är ALLTID bättre att läsa på sitt modersmål.

Och varje gång vill jag bara säga ungefär ååhnnngggghhhmmm-NEJ. Låt mig börja med åsikt 1. För den som verkligen behärskar en viss författares modersmål är det med största sannolikhet mest givande att läsa just den författaren på just det språket. Visst, jag håller med. Men vad innebär det att behärska ett språk? Jag har 60 högskolepoäng i engelska, bodde fyra år i England och har allmänt lätt för språk. Behärskar jag engelska? Njae. Det finns absolut nyanser som går mig förbi i mitt läsande. Och framför allt: Texten drabbar mig på ett helt annat sätt på svenska. Visst vet jag vad fire betyder, men eld, hur mycket mer hypnotiskt är inte det ordet? När någon hävdar att de behärskar engelska lika väl som sitt modersmål undrar jag snarare hur väl de behärskar modersmålet.

Så långt verkar det kanske som att jag bekänner mig till åsikt 2, att svenska (eller vilket modersmål det nu gäller) alltid vinner. Men nej. Eller jo, det är klart att på ett plan är det så, men samtidigt är en roman inte fix och färdig produkt som bara kan läsas på ett sätt. T.ex. får texter på franska en lite högstämd och poetisk ton för mig. Inte för att författaren nödvändigtvis avsåg det, utan för att la vie quotidienne låter lite elegantare än det svenska vardagslivet. Om det gör att jag uppskattar en bok mer, finns det väl inget ont i det? Vidare ger danskan ett lite humoristiskt skimmer åt mina läsupplevelser, medan tyskan lämpar sig väl för pompösa karaktärer med bristande självinsikt (Daniel Kehlmann! Okej, ska sluta tjata om honom). Dessutom (och detta är nog ännu viktigare), är läsandet ett så fantastiskt bra sätt att lära sig ett språk. Nobelpristagarna kan kanske få vänta, men en riktigt spännande ungdomsbok gör att glosorna tragglas av sig själva. Varför förneka sig detta nöje?

Det jag framför allt vill få sagt är detta: För i princip alla som inte växte upp tvåspråkiga (och förmodligen även för en del av dem) spelar lässpråket roll för upplevelsen. Det är okej. Samma bok på originalspråk och i översättning är inte samma bok, men olika betyder inte olika bra. Läs på det språk som passar dig, men om du är lätt berusad, befinner dig på samma fest som jag och känner för att berika mitt liv genom en lång monolog om varför ditt sätt är bäst… – så kan du gärna låta bli.

2 kommentarer:

Skriviver sa...

Alltså, dina språkkunskaper är så otroligt imponerande! Om det är något jag önskar så är det att jag var bättre på språk. Jag läser ju ganska mycket på engelska, men då försöker jag hålla mig till lite enklare litteratur, för jag har varken högskolepoäng i ämnet eller förmånen att bo eller ha bott ett engelskspråkigt land.

Men oavsett mina språkkunskaper så håller jag med dig. Det finns verkligen poänger med att läsa på sitt modersmål och med att inte göra det. Jag känner ofta att det finns poänger med båda sidor av det mesta, och att de som väljer att stenhårt argumentera för bara den ena kan vara ganska tröttsamma...

Bara hittepå sa...

Det finns fördelar och nackdelar med att ha ett jobb där man förväntas flytta till ett nytt land typ vart fjärde år, men för just språkträningen är det så klart svårslagbart.

Och jag blir också trött av ensidig argumentation, vilket kanske märks på att jag inledde den här kommentaren med “Det finns fördelar och nackdelar”… Överhuvudtaget blir jag trött på folk som uttalar sig nedsättande om andras läsvanor. Det är väl ändå bättre att läsa dussindeckare eller Twilight än ingenting alls. Men, men, det får jag väl klaga på i ett annat inlägg. :)