Om jag ser på mitt skrivande som en person är det definitivt en tonåring. Okänd, inte helt vuxen, identitetssökande, men med potential att göra något med sitt liv. Det här är perioden när vad som helst kan hända, alla vägar är fortfarande öppna.
Samtidigt: Denna ångest! Blir det bra till slut? Kommer allt att ordna sig? Kommer det här sabla manuset bli någonting som andra faktiskt vill läsa?
Och precis som i verkliga livet kan jag tänka mig att jag växer upp och sedan ser tillbaka och undrar: Varför oroade jag mig så mycket? Varför var det så viktigt för mig att bli vuxen nu! genast!, istället för att njuta av ansvarslösheten.
Dagens skrivmålsättning blir alltså: Ta vara på ungdomen!
(Men frihet under ansvar, va? Inget hembränt osv).
4 kommentarer:
Det finns ju lite olika sorters tonårstider också. Alltså ett visst uppror och mycket tro på att man alltid överlever allt, det finns ju också i tonåren. Att inte bara ångest.
Nej precis, tonåren är väl lite allt på en gång. Ångest, men också en möjlighet att drömma fritt och stort, utan att tänka på hur man ska betala räkningarna nästa månad. Som vuxen är det lätt att glömma bort det där och bli alltför försiktig och hemtam, tror jag.
Det var verkligen en liknelse på pricken! Känns som om det är precis så med mitt eget skrivande: tonåringens toppar och dalar. Allt ifrån: "Jag är fullkomligt värdelös och ingen kommer någonsin vilja ha mig", till känslan av oövervinnerlig styrka och talang och planer på världsherravälde :)
Jag tycker nog att det är ganska charmigt, egentligen. Bara man inte tillåter sig att kravla runt för länge i de djupare hålen...
/Linda
Roligt att du känner igen dig!
Den här veckan sitter mitt skrivande i en dåligt upplyst källare och spelar World of Warcraft. Dags för uppryckning! :)
Skicka en kommentar