tisdag 1 juli 2014

En inte jätteklurig gåta

Vem är det som läser och läser och aldrig kommer till slutet?

Jo, jag. Mitt nuvarande lästempo är cirka en sida om dagen. Så många tankar som snurrar runt i huvudet att det är svårt att få till lugnet som behövs. Men det finns många böcker på jäsning. Återkommer!

Särskilt mycket tänker jag på nuvarande skrivprojektet. Det är något som skaver och inte riktigt vill bli rätt. Jag tror att det har att göra med att jag inte riktigt har målgruppen 100% klar för mig. Det börjar liksom ganska mysigt och barnvänligt, för att bli väldigt mycket mörkare på slutet.

Samtidigt tänker jag att det kanske är okej om det är så. Jag lär mig fortfarande och det finns säkert massor av andra brister i det jag skriver, som är svåra att sätta fingret på på egen hand (fingret/hand, dubbel-på, inte världens smidigaste mening, men va tusan).

Kanske är det bättre att bara köra på och faktiskt bli klar. Min förhoppning är att kunna skicka mitt manus till lektör innan året är slut (möjligen överoptimistiskt, ganska mycket jobb i höst). Jag behöver någon utifrån som kan säga vad som är bra och dåligt och kanske helt bortom räddning. Jag vet att jag har rätt i mycket av min självkritik, men det är så lätt att även kasta bort de yttepyttesmå guldkornen som möjligen finns gömda i den oformliga sandhög som är mitt manus.

Jo, så kan det nog vara. Och nu ska jag sluta skriva om att skriva och istället bara skriva.

2 kommentarer:

  1. Inser att det här inlägget är någon månad gammalt och att du säkert har kommit vidare nu, men vill ändå skriva en liten kommentar. Jag känner så väl igen mig i det där med att inte vara helt säker på hur helheten fungerar och därför hela tiden fastna och liksom bara stampa vatten. För min del handlar det inte om målgruppen, men om att jag helt enkelt inte VET. Just det där att man blir blind för sin egen text och inte har någon möjlighet att läsa den som en utomstående, hur ska man då kunna veta vad som fungerar och inte?

    Så jag tycker verkligen att du har rätt när du tänker att det kanske kan få vara okej som det är. Skriv på så att du har något att utgå ifrån. Jag har hållit på och tvekat jättemycket med mitt manus, exempelvis har jag lagt till två extra povar som inte var med från början, och jag har hela tiden varit halvt om halvt tveksam till först om jag verkligen ska ha dem, sedan hur pass mycket de ska vara med. Men det är nästan helt omöjligt för mig att verkligen bestämma mig medan jag skriver. Jag tror inte att det går förrän jag har en färdig helhet att utgå ifrån, och sedan behöver ju någon annan läsa och ha åsikter för att jag ska bli helt säker. Så din plan låter perfekt. En lektör är förmodligen guld värd.

    /Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, det är väl cykliskt. Man kommer vidare ett tag och sedan går man varvet runt och hamnar i samma tvivel igen. Så din kommentar är mycket välkommen! :)

      Som du säger, att se texten utifrån är svårt! Det jag märkt när jag fått respons på kortare texter (hade lyckan att gå en mycket trevlig skrivkurs, men har tyvärr flyttat till annan ort nu) är att de där sakerna jag gått och gruvat mig över i timtal ofta inte alls är vad andra lägger märker till eller ens kanske tycker är särskilt viktiga när jag frågar. Din historia kanske fungerar utmärkt med två extra povar men också utan dem? Kanske har du svårt att bestämma dig för att båda alternativen är lika bra?

      Radera