Jag minns inte längre var och vem, men någonstans på det världsomspännande nätet ger någon rådet “Låtsas att du har tid, fastän du inte har det”.
Anledningen till att jag inte minns detaljerna är nog att jag fnös lite när jag läste det första gången. Jag är lätt överkänslig för stresshanteringsråd, särskilt när de innebär att man ska göra precis lika mycket som förut, men utan att känna sig lika stressad. (“Vi tänker inte göra något åt din arbetssituation, men vi erbjuder en kurs i mindfulness”). Rådet ovan känns som en uppmaning som kan förvandlas från en ganska sund inställning (deadlinepanik är tidskrävande, så lägg hellre tiden på att faktiskt arbeta) till en rätt fruktansvärd sådan (våga inte säga nej när någon ber dig göra mer än du klarar av) i händerna på fel person. Det är därför med ett stort antal reservationer som jag ändå konstaterar att det där tankesättet hjälpte mig något enormt när jag försökte bli klar med nya manusversionen i tid för inlämning.
Jag har nämligen en tendens att hatta runt bland olika kapitel när jag börjar känna av tidspressen. De är ju så dåliga allihop! Alla behöver fixas! Nu! Och då hjälper det faktiskt att låtsas som att jag har tid att fixa dem alla. För om det fanns obegränsat med tid… Hm, då skulle jag nog börja med den där scenen i kapitel 12 där jag redan vet vad problemet är och vad jag kan göra åt det. Inte för att just det stället är det objektivt sett viktigaste, utan för att det är något jag har lust att ta mig an just idag.
Bit för bit lyckades jag på det sättet göra allt det jag föresatt mig att göra och blev faktiskt färdig i tid. Nu menar jag så klart inte färdig som i att själva manuset är färdigt. Om jag trodde det skulle jag skicka till förlag och inte till lektör. Jag vet att det finns en mängd problem med texten — vissa av dem anar jag redan och därtill kommer en drös med nya som lektören kommer att göra mig medveten om (och om jag verkar lugn och oberörd när jag skriver det är det inte nödvändigtvis en korrekt bild av verkligheten). Men jag blev färdig i betydelsen att det här är den bästa och mest genomarbetade skönlitterära text jag någonsin åstadkommit och att de problem som finns där inte beror på bristande arbetsinsats utan på bristande erfarenhet och/eller förstånd.
Och nu när jag skrivit ett helt inlägg om den här strategin vore det ju väldigt trevligt om jag kunde komma ihåg den nästa jag gång jag börjar stressa upp mig.
6 kommentarer:
Låter som en bra strategi för att fokusera när det är lite stressigt (skulle vilja skriva att VÅGA fokusera, för det brukar vara mitt problem "om jag grottat ner mig i just det här stycket finns åtta miljarder andra stycken som jag inte hinner fixa, aaaaaaaaaa").
Skrattade högt åt din mindfulness-kommentar; nästan ordagrant vad jag fått höra, med den skillnaden att det inte erbjöds någon kurs utan "du skulle nog klara det här om du jobbade lite mer med sån där...vad heter det.... mindfulness".
Ja precis så menar jag – att våga lägga alla de andra problemen åt sidan en stund och lita på att det löser sig till slut.
Och sedan får jag väl lägga till att jag inte har något emot mindfulness i sig (tycker tvärtom det verkar ganska vettigt, det lilla jag känner till, och kanske till och med en aning besläktat med det jag skriver om ovan). Det är bara synd att det ofta verkar användas som ett bekvämt sätt att skyffla över ansvaret på individen, när det egentligen handlar om strukturella problem. Och när det som i ditt fall inte ens finns någon kurs, då blir det ju ännu tydligare… Usch vad sur jag blir.
Som verktyg är mindfulness toppen, bara det att det missbrukas som fenomen av människor som inte har en aning om vad det innebär. Använder det mest hela tiden som ett verktyg för att orka med livet, har gjort underverk för skrivprocessen, och jag tror att din grej där med att låtsas som att man har eoner av tid blir ännu ett verktyg för mig med för att inte stressa i väg med skrivet.
Jag blir också sur, och när jag påtalade det för personen som sa så, blev även hen sur ;-)
Ja, precis. Dessutom verkar det som att många missar att den sortens strategier bara fungerar när motivationen kommer inifrån.
Bra att du sade till. :)
Åh! Jag får allergiska utslag av sådana där stresshanteringsråd. Sluta låtsas att du är stressad, alternativt låtsas att du inte är stressad �� De enda stresshanteringsråd jag fått som funkar är: säg nej och kom ihåg att andas.
Och du, stort GRATTIS till att ha skapat det bästa du skrivit hittills. Hur magiskt är inte det!? Hurra!
Det är så stor skillnad på långvarig och kortvarig stress också. Jag tänker att många råd av den där typen kan funka när man har en väldigt specifik och relativt realistisk deadline (som i mitt fall ovan då) och att det därefter kommer en period med ordentlig återhämtning. Men att bli pådyvlad den typen av råd när det rör sig om hög arbetsbelastning dag efter dag är en helt annan sak. Då är som du säger ordet nej det enda som fungerar. Specifikt när det gäller skrivandet tyckte jag själv att det var intressant att se hur mycket produktivitet jag lyckades pressa ur mig på slutet, men jag inser samtidigt att jag aldrig skulle klara att hålla den takten till vardags, oavsett hur många självförbättringsstrategier jag anammar. På måndag när jag sätter igång går jag tillbaka till min vanliga, lugnare skrivrutin.
Och tack! Det känns verkligen otroligt bra att bläddra i min skrivdagbok och se hur mycket jag utvecklats under året. Jag tror det är viktigt att stanna upp ibland och påminna sig om hur långt man har kommit, istället för att enbart fokusera på den långa vägen man har kvar.
Skicka en kommentar