lördag 29 oktober 2016

Sapiens av Yuval Noah Harari

Detta är en bok jag rekommenderar till alla som skriver om andra världar (fantasy, scifi, historiskt…). Så, nu fick jag det sagt, och jag ville säga det tidigt, för jag har en känsla av att många av dem som skulle kunna falla för den här boken kanske inte alls känner sig lockade till att börja med.

Sapiens är ett försök att trycka ihop hela mänsklighetens historia till en enda (lättläst) bok. Harari börjar med jägare-samlare och slutar med att spekulera kring mänsklighetens framtid (som kanske innehåller cyborger). Att kalla det historiebok är korrekt i viss mening, men samtidigt missvisande. I och med att spannet är så otroligt brett blir urvalet av de fenomen som beskrivs delvis subjektivt och vissa av beskrivningarna väl förenklade. Den som är intresserad av en viss period och plats bör hellre läsa en mer specialiserad bok.

Men grejen med Sapiens är just att den är så otroligt utzoomad. Det den förmedlar är de enorma omvälvningar som vår art har gått igenom de senaste tolvtusen åren (vilket är nästan ingenting ur ett evolutionärt perspektiv), då vi har utvecklat jordbruk, skriftspråk, nya religioner och politiska system. Gång på gång återvänder Harari också till hur våra civilisationer baseras på fiktion, det vill säga att vi som art har en förmåga att sätta vår tillit till konstruktioner som egentligen bara finns i våra hjärnor. t.ex. företag som ju är något mer än bara de lokaler och maskiner som existerar i den fysiska världen. (Vilket gör att mitt bloggnamn nu även fungerar som en kommentar på ett av världshistoriens fundament. Trevligt.)

Det jag särskilt uppskattar är att Harari inte med automatik utgår från att vårt eget sätt att leva är det bästa. Är vi lyckligare nu än på jägar-samlar-tiden? Inte nödvändigtvis — övergången till jordbruk skedde för att jordbrukare var mer framgångsrika, men det är något helt annat än att leva ett gott liv. Han påpekar också att många av de idéer vi ser som självklara (eller som vi åtminstone tycker borde vara självklara) inte alls är det — t.ex. tanken om alla människors lika värde. Ett annat exempel Harari lyfter fram är synen på kunskap. För oss är det självklart att utveckling hänger ihop med att vi förvärvar ny kunskap som kan omsättas till teknologi och medicin. För den som tror på en eller flera gudar som har svar på allt blir sökandet efter kunskap med icke-religiösa medel ett slöseri med tid.

Vilket för mig tillbaka till inledningen. Till viss del handlar ju all nutida litteratur om den nutida världen, även om den utspelar sig någon annanstans. Men något jag tänker på när jag läser böcker som behandlar andra civilisationer (i vid bemärkelse) är hur ofta “de godas” värderingar överensstämmer till punkt och pricka med våra egna. Jag tycker helt enkelt inte att det är trovärdigt. Och jo, det finns naturligtvis en poäng med att ha åtminstone en person som läsarna kan relatera till, men inte till priset av att den karaktärens världssyn verkar ha växt fram i ett vakuum. Nu menar jag naturligtvis inte alls att vi kollektivt ska sätta oss ner och skriva romaner som förkastar alla människors lika värde eller vikten av kunskap. Däremot tror jag att vi har mycket att vinna på att ha ett perspektiv till den civilisation vi själva lever i, både för vår egen del och när vi skapar nya världar eller använder oss av dem som redan funnits.

Jag har egentligen mer att säga, men mitt manus kallar, så jag avslutar bara med att upprepa min läsrekommendation. Kanske håller jag inte med Harari om exakt allt. Kanske skulle jag varit mer kritisk om jag läst boken på papper istället för att lyssnat på den som dansk ljudbok (lång historia, började lyssna av misstag och blev fast). Allt jag kan säga är att de femton lyssningstimmarna lett till minst lika många tanke- och diskussionstimmar och en vilja att utmana mig själv mer i mitt skrivande.

Finns i svensk översättning.

14 kommentarer:

Annika sa...

Vilket intressant inlägg! Jag skriver dystopi, en framtidsversion som förvisso utspelar sig i framtiden i vår värld, men där samhällsordningen är en helt annan. Om jag tar tag i att skriva del tre blir den boken du tipsar om här nog en del av researchen. Jag har hittills grottat ner mig i en bok som heter Humanekologi-naturens resurser & människans försörjning. Gammal kurslitteratur jag sparat, och där är man inne på en diskussion om samhället, både historiskt och i nutid, men man angriper det från ett annat håll och med mer naturvetenskaplig syn på samhällsordningen.
Jag har inte hunnit scrolla mig bakåt i din blogg ännu, och jag undrar vilken genre du skriver i?

Bara hittepå sa...

Roligt om den kan vara något för dig! Din bok lät också som att den innehåller en del tankeväckande material. Jag kanske borde läsa in mig mer på humanekologi faktiskt. För manuset jag arbetar med just nu (fantasy för barn) är det inte så relevant eftersom jag använder mig av vår värld med magiska inslag. Men jag skrev tidigare på ett annat fantasy-manus som utspelar sig helt i en fiktiv värld och en av anledningarna till att jag fick pausa var att det var så många aspekter av världen jag inte kände att jag hade koll på. Jag tycker inte att allting behöver vara uttänkt i detalj, men jag vill att det ska finnas en tanke bakom att saker är som de är.

Annika sa...

Ja, jag gillar den där tanken att det jag skriver i mina manus ska ha någonting underliggande i sig, att jag inte gör en massa antaganden ur luften. Är naturvetare i grunden, men inser att jag behöver en lite annan approach på samhället också, och jag tror att ditt boktips är ett bra första steg i den riktningen :-)

Bara hittepå sa...

Åh, är du naturvetare? Jag också. :) Tycker jag har nytta av det när jag sätter ihop min värld, men ibland blir jag lite väl pedantisk när jag egentligen borde ta ut svängarna mer. Som läsare köper jag ju oftast en bra historia även om det är några detaljer jag undrar över. Hur tycker du att du påverkas av din bakgrund?

Annika sa...

Jag påverkas väldigt mycket, har en ganska tvärvetenskaplig utbildning inom miljö/natur och känner att det är både en styrka och en svaghet. Får liksom behärska mig för att inte bli för strikt i bygget av värld etc, alltså att allt ska vara så korrekt (i.e. lite trist). Känner igen det där med pedantiskt :-) Väger upp med att smyga in knepigheter som folktro i texten, och drömmar fyllda av varsel :-) Jag tänker ibland att den här bakgrunden inte är så vanlig i skrivarvärlden och att den gör texten lite annorlunda, men på ett bra sätt...?

Bara hittepå sa...

Ja precis så menar jag -- att det kan bli lite stelt. Av bland annat den anledningen är det så skönt att arbeta med barnmanuset jag håller på med nu. Jag har ett väldigt tydligt mål för hur jag vill att min värld ska kännas och för att uppnå det måste jag gå ifrån min akademiska natur litegrann. Vilket låter som att jag skriver på tvärs med min personlighet, men för mig handlar det mer om att öva upp en muskel som blivit åsidosatt de senaste åren. Tror att jag kommer ha nytta av det när jag återupptar arbetet med det andra manuset sedan.

Annika sa...

Gillar tanken på att öva upp skrivarmusklerna, det är av samma anledning som jag växlar mellan olika genres. Tycker att det låter svårt och spännande att skriva för barn.

Bara hittepå sa...

Jag har faktiskt inte reflekterat så mycket kring att skriva för barn. Jag är bara väldigt förtjust i en viss typ av barnböcker och skriver mer för mig själv än för en tänkt målgrupp. Kanske är det något jag behöver reflektera mer över i ett senare läge.

P.M. Wilson sa...

Oj,jag tänkte inte skaffa en ny bok eftersom flera redan står på kö för att läsas, men den här lyckades du sälja in rejält ��.Tack för tipset, ska kolla upp den.

MissMagic sa...

Låter som en väldigt intressant bok. Tack för tipset! :)

Bara hittepå sa...

Så roligt! Hoppas du gillar den du också. :)

Bara hittepå sa...

Ja, den fick mig verkligen att tänka till. :)

Skriviver sa...

Å vilket bra tips! Ska absolut kolla upp den!

Bara hittepå sa...

Ja gör det! :) Hoppas du också gillar den.