söndag 14 augusti 2016

Världen av i går av Stefan Zweig

Min intressantaste läsupplevelse 2016 kan jag utnämna redan nu – Stefans Zweigs Världen av i går: en europés minnen.

Zweig (1881-1942) växte upp under bekväma förhållanden i Wien, då en av två huvudstäder i dubbelmonarkin Österrike-Ungern, och fick redan som barn träffa storheter som tonsättaren Johannes Brahms. Som författare var Zweig enormt framgångsrik och lästes världen över, tills allt plötsligt tog en abrupt vändning. Efter att Hitler kom till makten förbjöds och brändes hans böcker eftersom han var jude, och Zweig flydde först till England, sedan USA och slutligen Brasilien, där han tillsammans med sin hustru begick självmord 1942, dagen efter att ha färdigställt Världen av i går.

Även om verket beskrivs som en självbiografi skulle jag hellre vilja kalla det en biografi över Europa, sett genom Zweigs ögon. Zweigs privatliv blir det inte mycket sagt om och hans två äktenskap skymtar bara förbi i bisatser. Det är Europa som är huvudpersonen, och vem är bättre lämpad att berätta om den än den internationellt sinnade pacifisten som odlade bekantskaper med sin tids främsta kulturpersonligheter (även svenska Ellen Key får vara med på ett mycket litet hörn). Anekdoterna om vänner och bekanta som Maksim Gorkij, Arturo Toscanini och Sigmund Freud staplas på hög. Ibland undrar jag om Zweig kände en enda människa som inte var geni eller världsberömd.

Zweig börjar sin berättelse i ett Wien där moral står högt i kurs och kvinnor hålls i de stramaste tyglar, samtidigt som det bakom den polerade fasaden finns en blomstrande prostitutionsindustri. Likheterna med det viktorianska London, en miljö som jag är mer bekant med genom litteraturen, är slående. Det är en trygg värld, åtminstone för litteraturintresserade skolgossar som Zweig, men stabiliteten är en illusion. Under sin livstid får Zweig uppleva två världskrig och se sitt stolta hemland reduceras till den lilla skarvbiten Österrike och sedan till ingenting alls efter anslutningen till Nazityskland. Men även om det är svårt att hitta en ljusning i det totala mörker som rådde i Europa under Hitlers tid är Världen av igår inte enbart en nostalgisk tillbakablick. Sitt gamla dammiga hemland Österrike-Ungern verkar Zweig inte sakna och han lyfter fram de moderna idealen där unga kvinnor och män kan umgås som jämlikar som en högst positiv förändring.

Att vartenda presenterat faktum är korrekt går nog inte att lita på. Vissa saker har redan korrigerats i fotnoter och personer med djupare historiska insikter än vad jag har kan säkert hitta en del att anmärka på. Zweig påpekar själv att boken skrivits i exil utan tillgång till källmaterial och anteckningar. En del scener och möten känns också väl tillrättalagda för att vara helt trovärdiga. Men vem läser Världen av igår som enbart en lista på historiska händelser? Det Zweig fångar är tidsandan och den oändliga sorgen i att se Europa slitas sönder. Och samtidigt kan man som läsare inte undgå att fråga: Hade Zweig kunnat göra mer? Han återkommer gång på gång till sin egen förmåga till klarsynthet i grumliga tider. Han såg vad som var på väg att ske, men kände sig maktlös inför att förändra det. Hade han kunnat utnyttja sin ställning som författare med enorm internationell läsekrets för att ta kraftigare motstånd från den framväxande nationalsocialismen? Hade han kunnat göra skillnad? Och vilken skillnad kan vi göra i vår tid?

Detta är en allvarlig bok, men den är alls inte tungläst. Zweigs prosa flyter framåt i en stadig ström utan att jag som läsare behöver en enda av de där små andningspauserna som ibland är nödvändiga för orka med läsande av det mer seriösa slaget. En solklar rekommendation till var och en som har det minsta uns av intresse för historiska skeenden.

2 kommentarer: