lördag 27 augusti 2016

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang

Jag önskar att jag kunde vara odelat positiv till Hönan som drömde om att flyga, en vuxensaga av koreanska Sun-Mi Hwang. Hönan representerar nämligen mycket av det jag kan tycka saknas i svensk bokutgivning, särskilt när det gäller pocket, som är det jag helst köper. Det är SVÅRT att hitta översatta böcker av icke engelskspråkiga författare. Jag tror till exempel att detta är första gången jag läser en koreansk bok. Dessutom står den avskalade sagan om en höna som längtar efter att få ruva på ett eget ägg i kontrast till den strömlinjeformade action som kännetecknar många bästsäljare. Inget ont om dem, men det är uppfriskande när inte alla berättelser är stöpta i samma form. (För övrigt tycker jag att essensen av Hwangs roman är perfekt fångat i omslaget av Brianna Harden).

Jag måste också säga att författaren verkar sympatisk. När hon var liten var hennes familj så fattig att de inte hade råd att låta henne gå i skolan, men ändå lyckades hon skaffa sig en utbildning och arbetar nu som litteraturprofessor. Hur kan man inte beundra en sådan människa? Hwang har i intervjuer sagt att Hönan som drömde om att flyga egentligen handlar om hennes egen far och hans svåra liv i fattigdom.

Men det som gör att jag ändå blev besviken är det svajiga språket. Jag vet inte om skulden ska läggas på författaren eller den engelska översättaren eller den svenska – kanske ska den inte läggas någonstans alls, för det kan vara jag som är mossig – men för mig hör ord som “wow” och “supergullig” helt enkelt inte hemma i den här typen av berättelse. Möjligen är de tänkta att ge en modern framtoning, men de bryter stilistiskt med de mer konservativa ordvalen i andra delar av texten och gjorde flera gånger att jag “halkade ur” upplevelsen.

Med ett mer poetiskt språk hade jag räknat denna söta lilla berättelse som en fullträff, men det blev den tyvärr inte nu.

4 kommentarer:

  1. Vilket superfint omslag. Jag skulle också hänga upp mig på samma ord som du. Synd.
    Kan inte påminna mig om att jag läst någon författare från Korea. Kom i stället att tänka på Colin Cotterill som skriver om Demokratiska folkrepubliken Laos (Asien som Asien lät det som). Den första boken heter Den motvillige kommunisten. Underbara karaktärer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det snyggt. :) Jag gillar hur det är sött men samtidigt obehagligt.

      Cotterill var ett nytt namn. Har skrivit upp det nu. Och jo, att bunta ihop hela Asien, det är ju det som är grejen. Att det är ett så ensidigt utbud (vilket så klart beror på vad vi helst köper) att den som inte anstränger sig för att leta upp andra titlar automatiskt kommer läsa fler författare från USA än från Asien, Afrika och Sydamerika tillsammans. Och att även de som skriver om andra länder - som t.ex. Cotterill och Alexander McCall Smith – ofta själva kommer från den anglosaxiska sfären. Jag är stor anglofil och har absolut inte något emot engelskspråkiga författare, men jag känner att vi går miste om så mycket när vi begränsar oss till dem.

      Radera
  2. har varit nyfiken på att läsa den och ska nog göra det snart också. Men synd med språket. Jag lutar åt att skylla på översättningen... Det känns som att det är lät hänt att språket blir fel. Kanske borde testa att hitta den på engelska? Kanske är bättre översatt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är en god idé. Den svenska översättningen är ju ändå gjord med utgångspunkt i den engelska. Önskar jag kunde koreanska så att jag kunde ta mig an originalet. Det skulle vara intressant att veta vad som egentligen händer med en text som är översatt i två led. En litterär form av viskleken. :)

      Radera