Överflödande miljöer

Idag borde jag göra både det ena och det andra, men av det blir det noll och intet. Har risat ihop i sängen och tittar på första säsongen av The Paradise. Det handlar om ett alldeles paradisiskt varuhus med sagofåglar och klänningar insvepta i silkespapper. Faktiskt tycker jag bättre om varuhuset än om karaktärerna. Jag vill gå runt där, låta händerna stryka över glatta tyger, plocka bland hundratals knappar och band.

Det där sagoöverflödet, kan det vara något brittiskt över det? Jag fick precis samma känsla när jag läste Harry Potter. Visst, historien är spännande, men Hogwarts!! Vill bara gå runt där och kika på porträtten och prova allt (mestadels äckligt) godis.

Självklart är det en balansgång. För mycket miljö och historien går förlorad. Men samtidigt finns det något så lockande i en värld som får ta plats, som blir en karaktär i sig själv.

Nu dags för avsnitt sju. Sedan måste jag nog tvinga mig att äta något.