söndag 23 februari 2014

Oroonoko av Aphra Behn

En roman om en afrikansk prins skriven av en kvinna på 1600-talet. Oroonoko är inte en dussinvara om man säger så!

Oroonoko gifter sig med den undersköna Imoinda, som dock tingats (för kvinnor har inte mycket att säga till om) av hans farfar kungen. Efter många turer skiljs Oroonoko och Imoinda åt, men möts igen efter att de sålts som slavar till Surinam, där de också träffar bokens berättare.

Oroonoko är en kort historia och berättad ganska rakt upp och ner, men den lämnar mig med mycket att fundera på, kanske framför allt kring rasism. Å ena sidan är prins Oroonoko den självklare hjälten och framställs som en bra mycket mer förfinad människa än diverse europeiska slavägare och guvernörer. Å andra sidan poängterar Behn att han alls inte liknar andra afrikaner, utan har en "romersk näsa" och tunna läppar, för hur skulle det annars se ut? Jag förvånas över hur mycket Behns roman avviker (positivt!) från de rådande engelska värderingarna (kolonialism etc) på 1600-talet, samtidigt som det är så tydligt att hon ändå är ett barn av sin tid och säger saker som skulle räknas som rasistiska här och nu. Och det som var sant på 1600-talet är väl sant nu också. Hur bra är vi egentligen på att frigöra oss från de fördomar vi växt upp med?

En annan sak jag funderar över när jag läser boken är vad Behn egentligen ansåg om slaveri som företeelse. Hon är uppenbart kritisk till att Oroonoko hålls som slav, men det verkar mest vara för att han är en sådan fin och nobel människa. De andra slavarna får färre sympatier. Och att Oroonoko själv sålde slavar i sin ungdom är inte något som vänds emot honom.

Så jo, som läsupplevelse är Oroonoko kanske inte det största jag varit med om, men samtidigt är det så fantastiskt hur litteratur kan sätta oss i kontakt med människor som levde på helt andra platser och i andra tider. Aphra Behn fäste ord på papper, jag läser dem. Det är en röst ur historien som talar direkt till mig här och nu, utan mellanhänder.

Men det som fastnar allra mest är nog Aphra Behn själv. Vem var hon? Varför kände jag inte till henne förut? Tydligen var hon en av de första kvinnliga författarna i England som kunde försörja sig på sitt skrivande. Utan att känna till särskilt många detaljer, så anar jag en stor dos jäklar anamma. Jag ser att det kom en bok om henne och tre andra kvinnliga författare för några år sedan - Pionjärer och feminister av Moa Matthis. Någon som har läst?

(För övrigt: Namnet! Så svårt att stava! Sätter alltid dubbel-o:t på fel ställe!)

2 kommentarer:

  1. den här har jag tänkt läsa många gånger. om så inte för något annat att det är en tidig kvinnlig författare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att läsa den gick fort, men den dröjde sig kvar i mina tankar länge.

      Radera