White Oleander av Janet Fitch är en Bok Som Får Mig Att Vilja Skriva (BSFMAVS - kanske den fulaste förkortningen jag sett?). Det var absolut ingen självklarhet att jag skulle hitta fram till den här boken. Olyckliga uppväxthistorier är inte min favoritgenre och omslaget lockade mig inte heller. Men efter att ha hört/läst flera positiva uttalanden bestämde jag mig ändå för att prova. Det är jag glad för.
Okej, språket stör mig ibland. Så otroligt många liknelser! Allting påminner alltid om någonting annat! På det stora hela gillar jag dock hur Fitch skriver, poetiskt och personligt.
Boken handlar om Astrid och hennes väg genom olika fosterhem efter att hennes oerhört självcentrerade konstnärsmor hamnat i fängelse. Trots avståndet kan Astrid aldrig riktigt undkomma mammans destruktiva inflytande. Just porträttet av mamman är den stora behållningen här. Hon är avskyvärd och oändligt fascinerande på samma gång.
Den där dubbelheten hos manipulativa personer är något jag intresserar mig för. Att skriva en hjältekaraktär är väl ingen konst (eller jo, det är ju faktiskt), men att få till en antagonist som är "ond" på ett intressant och äkta sätt, det är inte alla förunnat. Nu ska jag plocka in i diskmaskinen och, inspirerad av Fitch, fundera lite kring en karaktär jag jobbar med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar