Det har verkligen inte varit mycket aktivitet här borta i mitt lilla hörn av världen på sistone. Jag har skrivit på manuset, men bara lite grann. Jag har läst, men bara lite grann. Jag har funderat på livet, men bara lite grann.
Det har liksom varit en sådan där period när det händer precis lagom mycket för att det inte ska bli vare sig superstressigt eller urtråkigt. Tänk er världens tråkigaste, präktigaste romankaraktär. Typ så. Jag har bara existerat och flutit med strömmen på ett ganska trevligt vis.
Men snart är sommaren här och eftersom jag bränner mig efter cirka två sekunder i solen är planen att lägga in några extra skrivpass i intervallet kl 11-14 på lediga dagar. Hälsosamt för både utsida och insida. Och därmed är det också dags att sparka igång bloggen igen. Jag har inte haft så mycket att säga under våren, men jag tror det kommer att ändras när jag får upp farten i skriveriet.
Fast just idag får det räcka med att blogga bara lite grann...
10 kommentarer:
Vad roligt att hitta ett nytt inlägg här. Det låter alldeles ypperligt att göra lite grann ... och att planera skrivpass utifrån hur du mår bäst.
Ser den där romankaraktären du beskriver framför mig, men inte som tråkig, långt därifrån, utan lite loj. I en eka kanske, följande strömmen med en hand i vattnet.
Det låter hur bra som helst med lite grann :)
Och kul att bloggen är ”tillbaka”, lycka till med igångkickandet av skrivandet.
Hej!! Trevligt att se dig igen.
Det känns som om många av de bloggar jag följer går på halvfart just nu - och så även min egen. Det måste väl vara ok, tänker jag. Skönt att du verkar ha haft det bra iaf.
Och solen ja, den tål inte jag heller. Planerar också att skriva tills semestern infaller och omöjliggör all form av produktivitet (fyraåring ledig från dagis).
Att flyta med och bara existera låter ju faktiskt... helt underbart.
Kul att ett litet inlägg fick flyta in här nu då. :)
Roligt med ett livstecken :-)
Låter som en avundasvärd och skön tillvaro, att göra litegrann. Låter även avundasvärt och skönt att skriva under tiden på dagen när solen vräker ner sina strålar som allra mest. Jag pulveriseras efter ca fem minuter i solen (true story) och gillar således att vistas i solen på ungefär samma sätt som vampyrer gör.
//Annika på Nästa Sida. Kunde av någon anledning inte logga in idag.
Jamen precis så, med handen! :) Men det är ju en upplevelse som gör sig bättre i verkligheten än i skriftlig form tänker jag. Efter en tio-tjugo sidor i en eka vill nog de flesta läsare att det ska börja hända något. :D
Tack för det! Det känns roligt och rätt att börja stöka om på allvar i manuset igen.
Ja, jag upplever också att det är många som bloggar på halvfart just nu. Och jag tycker nog att det är rätt befriande att det kan få vara så. Att bloggen liksom inte behöver bli ännu en prestationsgrej utan att det räcker med att skriva när man har något att säga.
Det har faktiskt varit helt underbart på ett ganska anspråkslöst vis. Inga exotiska semestrar eller så utan bara gammal hederlig vardag med lagom mycket att göra.
Jamen då är vi några stycken vampyrer då. :) Faktiskt är detta en av sakerna jag uppskattar med att vara tillbaka i Skandinavien. På mitt gamla jobb kom de flesta av mina (förvisso mycket trevliga) kollegor från Medelhavsområdet eller ännu mer tropiska breddgrader, och vi hade INTE samma syn på lunch utomhus kan jag säga.
Skicka en kommentar