fredag 19 januari 2018

A Land Without Jasmine av Wajdi al-Ahdal

Jag vet inte mycket om Jemen, förutom att det är land i djup kris. Om det ens är ett land längre. Det senaste jag såg i nyheterna var ett uttalande från FN om att Jemen numera knappt existerar som stat. Det är kanske inte så förvånande då att Jemen var det land i läsutmaningen som var absolut svårast att hitta litteratur från. Först efter mycket letande fick jag fatt på Wajdi al-Ahdals korta roman A Land Without Jasmine.

Jag måste erkänna att jag har svårt att uttala mig om den här boken, eftersom den var så underlig. En viss spoilervarning utfärdas härmed, även om jag själv inte skulle ha störts av att känna till handlingen i förväg. Romanen börjar med en skildring av den unga studenten Jasmine, som lever ett klaustrofobiskt liv där hon ständigt förföljs av manliga blickar. I nästa kapitel har perspektivet bytts till polismannen som utreder Jasmines plötsliga försvinnande. Efter detta följer kapitel berättade av olika män i Jasmines omgivning, och slutligen hennes mamma, alltmedan fallet förefaller alltmera olösligt. Och helt ärligt vet jag inte riktigt vad som hände även efter att ha läst slutet. En djinn är inblandad. Men vad betyder det? Jag har helt enkelt för dålig förförståelse för att riktigt förstå symboliken.

Kanske hade en kommentar från översättaren kunnat hjälpa till här. Och när vi nu är inne på ämnet måste jag också, fastän det bär mig emot, säga att översättningen inte är sådär lysande. Jag förstår att det inte är en lätt uppgift att översätta mellan två så olika språk som arabiska och engelska, men i mitt tycke saknar den översatta texten rytm. Den hackar till på alltför många ställen för att jag ska dras in i läsningen. Och det är synd, för jag hade annars gärna rekommenderat A Land Without Jasmine till den som söker en lite mer udda läsupplevelse. (Och som sedan gärna hade fått förklara slutet för mig).

Som det nu är når A Land Without Jasmine inte hela vägen för mig, men jag uppskattade ändå att få några vardagsglimtar från Jemen så som det såg ut för tio år sedan (när romanen först gavs ut på arabiska). Och det är ju dessutom alltid intressant, om än utmanande, att få läsa något som inte skrevs med en västerländsk publik i åtanke.

9 kommentarer:

Elin Säfström sa...

Dina recensioner är så himla intressanta! Uppskattar mycket att få ta del av så "udda" litteratur. Får se om jag kommer så här långt, men jag hoppas det. (Läser f.ö. just nu The Buried Giant, enbart till följd av din recension.)

Annika sa...

Det känns som om världen blir lite större när en läser dina fina recensioner, och inte bara den litterära. Hur skulle jag annars ha kommit på tanken att ägna en fikarast åt att googla Jemen? Tack för att du delar med dig :)

Elin Säfström sa...

Ja, precis så! Väl uttryckt, Annika. Ska också googla Jemen.

Unknown sa...

In summary, it is possible to say that the main theme of the novel is "Jasmine" in the original name in Arabic is Sama(sky) with its values ​​of honor, dignity, dignity, fatherliness, beauty, civilization, ambition, originality, stability, etc., Her relationship with active actors was based on four forms
First: Actors loved her, but they do not have the real competence and qualifications required to make contact with her remained captive to her ambition accompanied by wishes and hope, and try again and again to hold on to him and chase him until the last moment.
Second: those who wanted to contact the illegal her, and they carry a system of values ​​completely different from her value system.
Thirdly: those who are passive, and who provide unconscious assistance to the enemies of Jasmine.
Fourthly: Hostile and evil people, hostile to Jasmine, and even burned the last place she could be in it, (the tree)
It is clear that all these people did not discover the true values ​​of the subject. They either saw some of them or never saw them, and in the end they are completely absent from the vast space and from the space of illusion and fantasy, which makes all actors living without real value because they do not deserve it at all.
The sky in the novel as a symbol, has disappeared forever not by the jinn but it symbolizes Yemen.

Eva sa...

Imponerande att du läser böcker från så olika länder. Jag kollade just upp de där ökenandarna ... och du får mig att vilja läsa något utanför min bekvämlighetszon. Fast kanske inte just den här. Men tack ändå, det berikar liksom i alla fall.

Bara hittepå sa...

Tack för det! :) Och så glad jag blir att du blev inspirerad till att läsa Ishiguro.

Bara hittepå sa...

Fina ni är. Jag tvivlar ofta på allmänintresset i dessa små sammanfattningar av min läsning (skriver dem som jag nämnt förut mest för min egen skull), så det är alldeles extra roligt att ni gillar dem.

Och jag håller ju med om detta med att börja googla. Det finns så otroligt mycket kunskap därute, men det gäller att ha en startpunkt för komma igång.

Bara hittepå sa...

This is an incredibly helpful comment. Thank you so much, Mohammed!

It makes me wonder about the decision to change the name from Sama to Jasmine, though. A land without a sky is such a powerful image, and it seems it really provides the key to the whole book. Without it, the first few chapters read more like a regular detective story (at least to an uninitiated reader such as myself), and it led me to expect a more realistic ending. But now, based on your explanation, everything makes much more sense. Thanks again! I wish the publisher had included a note along these lines in the book.

Bara hittepå sa...

För mig har det blivit rätt många böcker utanför bekvämlighetszonen under året som gått. Och just när det gäller sådana böcker tror jag att det är extra viktigt att välja utifrån sig själv och vad som känns tillräckligt intressant för att man ska orka med det ökade läsmotståndet. Så jag tycker du gör rätt som är selektiv.