Den här veckan lyder Annikas bokbloggsjerka:
Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?
Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!
Bara Hittepå är inte ens ett år ännu och jag hade ingen glasklar plan när jag startade den, men gradvis har jag märkt att jag tycker om att skriva några rader om böcker jag läst. Min process har inte stabiliserats ännu. Ibland påbörjar jag ett textdokument under läsningen och skriver ner några stolpar, men oftast läser jag först boken och går och funderar på den några dagar innan jag börjar skriva. Egentligen tycker jag bättre om att ha anteckningar till hands, men det gör också att själva läsupplevelsen styckas upp. Bättre vore kanske att läsa böcker två gånger - en gång för min egen skull och en för att markera viktiga passager, men det finns ju tyvärr inte tid till allt. Allra helst skulle jag vilja diskutera varenda roman i en bokcirkel först, men som sagt, tiden räcker inte till.
Jag imponeras ofta av de ingående och genomtänkta recensioner jag läser på en del andra bokbloggar, så jag ser fram emot av att läsa hur andra gör.
Men ALDRIG att jag viker hundöron!! Får rysningar bara av tanken…
18 kommentarer:
Hahaha, jag är också allergisk mot hundöron
Hundöron är något man inte hittar i mina böcker heller :) Själv gör jag anteckningar om det dyker upp saker som jag vill komma ihåg, vilket naturligtvis inte betyder att jag antecknar hela tiden så läsningen blir inte ett dugg störd.
Egentligen fattar jag inte varför jag blir så upprörd. Ett vikt hörn liksom. Men ändå, NEJ. :)
För mig gör antecknandet att jag rycks ut ur bokens värld, om än bara för en sekund.
man måste hitta sin egen form. lite antecknande förstärker minnet. har man både läst och skrivit kommer man lättare ihåg. omläsning är underskattat. men, som sagt, vem har tid när det finns så många olästa böcker i världen. läsecirkel är jättebra och mycket givande i all sin enkelhet.
Ännu en anledning till att älska bokbloggar. Läser man ett par tre olika inlägg om samma bok är det nästan som om man haft sin cirkel till slut… :)
Jag är också emot hundöron. Dessutom kommer de flesta böcker som jag läser från bibblan som jag jobbar på så no way till hundöron. ;) Jag brukar anteckna särskilt när jag lyssnar på ljudböcker men ibland vill jag läsa utan avbrott och då antecknar jag i efterhand.
Haha, du är inte ensam. Jag fick mycket mothugg när jag erkände att jag gör det - viker hundöron! :)
Jag lyssnar sällan på ljudböcker, men när jag tänker på saken måste de ju nästan vara svårare att skriva om, eftersom det inte finns sidnummer osv (jag brukar ha vaga minnen av var i boken något hände, som att det hände något tänkvärt ungefàr på sidan 90). Då förstår jag om du för ordentliga anteckningar.
Nämen, Ingerun! Om du var här skulle jag spänna ögonen i dig! :)
Tycker också att det stör läsupplevelsen att hålla på med anteckningar under tiden.
Ja, särskilt på bussen osv när anteckningsblocket inte finns nära till hands.
sidonummer skriver jag upp under läsning.
Jag borde skriva upp dem oftare, istället för att försöka hitta på minnesregler ("sidan 224 >>> 2 + 2 = 4") för att komma ihåg dem senare. :)
Hundörons var eller icke vara en het fråga så här i valtider. Undrar var våra politiska partier står :).
Haha, Bokpartiet Bibliotekarierna får min röst! :)
Jag viker ibland hundöron, har inga problem alls med det, det gör att boken ser läst och, förhoppningsvis, omtyckt ut... Men i lånade böcker viker jag inte.
Så länge jag slipper hundöron i mina egna böcker kan andra göra som de vill. :)
Skicka en kommentar