Helgens bokbloggsjerka handlar om vilka böcker man aldrig kommer att ha i sin hylla.
Om någon hade frågat mig detta för ett halvår sedan hade svaret varit enkelt - inga "uppföljare" till Jane Austens romaner! Förstår inte grejen, fattar inte hur någon författare kan ha mage att bara ta över en bok och bestämma vad som händer sedan. Om det var meningen att det skulle finnas en del två skulle väl Austen ha skrivit den själv?
För ett tag sedan befann jag mig dock på en flygplats och råkade (hoppsan!) inhandla Death Comes to Pemberley av P.D. James, en deckare som använder sig av karaktärerna från Stolthet och Fördom. Den var ju inte i närheten av austensk kvalitet, men lite intressant var det ändå att få läsa om hur rättsväsendet fungerade där och då.
Helt principfast är jag alltså inte. Men ändå, jag tror att James var undantaget som bekräftar regeln, snarare än början på en ny inköpstrend. Tyvärr, alla ni som vill axla Austens mantel - i min hylla får ni inte plats!
10 kommentarer:
Där satte du ord på något jag har tänkt flera gånger :)
Så skönt att jag inte är ensam. :)
Ännu ett bevis på att man aldrig ska säga aldrig. Finns alltid undantag som bekräftar regeln :)
Precis! Och ibland är det nog bra att ompröva sina regler och se om de fortfarande håller måttet.
Jag har nog tänkt på samma sätt, men sen läste jag någonstans att Colleen Mccullough skrivit en uppföljare och då blev jag nyfiken...
Aldrig känns som ett för starkt ord. Smaken har ändrats med tiden och kommer förmodligen att fortsätta ändras. Kom ändå fram till dikter, det har jag svårt för.
Tänker att nära andra författare än den som skrev den första boken gör uppföljare, är det ju lite fan-fiction. Jag tycker det är lite gulligt! Visst, det är inte Jane Austen (i detta fallet) som har skrivit boken, men det är ju ändå roligt att läsa vad en annan persons fantasi har tänkt om hennes verk!
Däremot ser jag det inte som att boken skall bli direkt presenterad som en uppföljare till den första boken - i sådana fall indirekt.
Sen de omskrivningar som finns av t.ex. pride and prejudice and zombies är i min mening vansinnigt roligt! Jane Austen - med moderna trender typ! Men vi alla har delad smak, och det är ju bra :D
Ah, det visste jag inte. Kollade upp den nu och det verkar ju inte helt dumt att fokusera på Mary Bennet, stackarn.
Med dikter är det väldigt antingen eller för mig. De flesta går mig förbi, men de jag gillar, gillar jag skarpt.
Jo men Pride and Prejudice and Zombies var lite kul, det tyckte jag också. :) Kanske blev det lite segt mot slutet, men som fenomen betraktat har jag inget att invända. Det är just själva uppföljeriet jag vänder mig emot.
Det verkar ju ha blivit en hel liten industri med dessa omtolkningar av klassiker. Sense and Sensibility and Sea Monsters och Android Karenina och allt vad de heter… Man kan ju inte låta bli att undra vad originalförfattarna hade tyckt om dessa versioner. :)
Skicka en kommentar