söndag 2 april 2017

Season of Migration to the North av Tayeb Salih

Andra boken i årets läsutmaning är utläst (läs gärna mer här), och jisses, utmaning var ordet. Tayeb Salihs roman Season of Migration to the North (eller Utvandringens tid som den heter på svenska) har så många lager att jag nog skulle behöva läsa den flera gånger för att fånga upp dem alla. Här följer några kanske naiva reflektioner, i vetskap om att jag säkert missat mycket. (Med vissa spoilers ska sägas, men det här är ändå inte den sortens bok där handlingen står i centrum).

Bokens inledning är enkel men effektfull. Berättaren, en ung sudanesisk man som förblir namnlös, återvänder på 60-talet till sin hemby vid Nilens kant efter studier i Europa. Väl där visar det sig att en främling vid namn Mustafa Sa’eed har flyttat till byn. Vem denne mystiske man egentligen är blir tråden som löper genom romanen, genom att berättaren nystar upp Mustafa Sa’eeds förflutna som student i England där han förförde kvinna efter kvinna i romanser med dödlig utgång. En ny kolonisering utförd av den koloniserade, tolkar jag det som, men om jag ska vara ärlig var Mustafa Sa’eeds tid som casanova den del av romanen som jag kände minst inför. Jag kom aldrig särskilt nära varken Sa’eed eller de förförda kvinnorna, som jag hela tiden lyckades blanda ihop med varandra.

Ett öde som däremot fängslade mig mer var det som väntade Mustafa Sa’eeds sudanesiska hustru och sedermera änka, Hosna. När Mustafa Sa’eed omkommer i en stor översvämning vägrar Hosna att gifta om sig Wad Rayyes som också bor i byn. Det hjälper inte. Genom familjens makt blir hon ändå bortgift med honom och när Wad Rayyes brutalt tvingar sig på henne dödar hon först honom och därefter sig själv, precis så som hon varnade att hon skulle göra om hon tvingades gifta sig. Ändå ställer sig omvärlden, förutom berättaren själv, helt frågande till hennes handlingar. De ser henne som galen och oförutsägbar, istället för desperat.

Tyvärr berättas Hosnas historia, även om den har en central del i romanen, till största delen utifrån. Hosna själv får bara komma till tals på några rader. Kanske är det detta – att jag nog hellre hade läst en roman om Hosna än om Mustafa Sa’eed – som gör att Salihs roman känslomässigt lämnar mig relativt kall, även om jag tyckte det var intressant läsning med en symbolik som jag funderat en hel del kring. Slutscenen där berättaren riskerar att drunkna mittemellan flodens södra och norra strand tyckte jag till exempel var en fin illustration av återvändarens upplevelse av att inte tillhöra den nya brittiska världen, men inte heller den gamla, sudanesiska.

Nu kanske detta låter som en rätt torr bok, men låt mig då avsluta med att säga något om sexskildringarna. Det dryper nämligen av sex i den här romanen på ett sätt som jag inte alls hade förväntat mig. Och den som, näst efter Mustafa Sa’eed, berättar allra utförligast om sina erfarenheter är kanske något oväntat Bint Mahzoud, en kvinna på nästan sjuttio som glatt strösslar explicita detaljer omkring sig. En typ av karaktär som inte porträtteras särskilt ofta. Där lyckades Salih överraska mig ordentligt.

Två länder i utmaningen - Irak och Sudan - är därmed avklarade, och det ser ut att bli Libyen härnäst, Där verkar jag dessutom ha fått tag på en riktig pärla till bok.

10 kommentarer:

  1. Det är verkligen spännande att få ta del av litteratur från "andra delar av världen" (som i andra delar än dem man alltid läser böcker ifrån) indirekt genom dig. Jag känner spontant att just den här aldrig kommer att nå hela vägen fram i läskön (jag läser långsamt och har alltför lite lästid för att kunna konsumera en bråkdel av det jag skulle vilja) men det är jätteroligt att få den här lilla glimten av en sudansk bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker själv att det har varit spännande att leta reda på nya författarnamn. :) Det finns ju faktiskt en hel del översatta böcker att välja på, inser jag nu. Den engelska översättningen av just den här romanen var för övrigt fantastisk, glömde jag visst att skriva. Du vet när en översättare lyckas få det att kännas som att boken egentligen skrevs på det nya språket? Tror inte att arabiska-engelska är den enklaste språkkombinationen så jag är djupt imponerad.

      Men jag tror du gör rätt som hoppar Salih. För mig var den mycket läsvärd, men inte direkt läsvänlig om du förstår hur jag menar.

      Radera
  2. Håller med Elin, det är verkligen spännande och intressant att indirekt få den här inblicken i icke-västerländsk litteratur via dig. Jag känner att jag fick en fördom raderad rätt effektivt här; den att det inte direkt skulle drypa av sexskildringar i en sudansk bok, och då har din recension gjort sitt jobb skulle jag vilja säga :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så glad att ni läser och kommenterar. :) Och när det gäller sådan här ovan litteratur tycker jag att det hjälper att skriva om den för att förstå vad jag läst.

      Även jag blev ju som sagt också lite paff av innehållet. Läste på Wikipedia att boken förbjöds i Sudan 1989 på grund av detta, men nu är den tydligen tillåten igen.

      Radera
  3. Låter intressant och annorlunda. :) Men känner igen mig i det där att man ibland önskar att bikaraktärer fått vara huvudpersoner istället. Ibland är de mer fängslande. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka karaktärer som fängslar en är ju så färgat av ens egna upplevelser också. Kvinnors rättigheter är ett område jag själv har ett mer personligt förhållande till, så det är kanske inte så konstigt att jag genast blev intresserad av Hosna. Men tankeväckande läsning var det hur som helst.

      Radera
  4. Tittar in med jämna mellanrum ... undrar hur det går med ditt manus och med den kommande flytten. Antar att du har fullt upp. Men håller tummarna för att allt flyter smidigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid så trevligt när du tittar förbi. :) Och nu fick du mig att ta mig samman och skriva ett nytt inlägg också. Allt flyter egentligen på rätt bra, även om jag känner mig lite splittrad för tillfället och tycker att allt går långsammare än det borde. Hur går det med ditt eget manus?

      Radera
  5. Låter bra att det flyter på :-)
    Det går framåt - skulle jag kunna svara på din fråga om hur det går med mitt manus. Egentligen vill jag utveckla det men vet inte riktigt var jag står. Jag är lite sugen på att skriva ett inlägg på min blogg om det längre fram. Om inte så berättar jag mer här hos dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framåt är det bästa hållet. :) Ser fram emot att få höra vad du bestämmer dig för. Ibland behövs lite tid för att man ska hinna känna efter. Det är ju ett så stort åtagande vad man än skriver och ibland är det bra att först nå fram till punkten där man verkligen, verkligen vill och känner att det är rätt.

      Radera