söndag 5 juni 2016

Om skrivböcker och genimyter

Ibland upptäcker jag att jag gått och internaliserat en idé jag inte alls håller med om. Till exempel den här:

Författare är ingenting man blir, det är någonting man föds till.

Det vill säga här ska ingen gå och inbilla sig att den kan lära sig att skriva romaner. Antingen kan man eller så kan man INTE. Och högst sannolikt kan man INTE, eftersom Författandet med stort F är förbehållet ett litet antal genier, företrädesvis intellektuella män som skriver om Livet med stort L.

I linje med denna uppfattning har jag länge betraktat böcker som lär ut skrivande som smått suspekta. Hur trist, förutsägbart och formelföljande blir inte det skrivande som lärs ut enligt en mall? Som att måla enligt numrerade fält, fast ännu mer färglöst.

På senare tid har jag dock börjat omvärdera dessa skrivböcker. Jag tror fortfarande inte att det går att plocka upp en Writing for Dummies och producera en kvalitetsroman rakt av. Men som ett komplement till allt det där andra – skriva, skriva om, läsa, läsa om – har jag upptäckt att de är riktigt användbara. Just nu läser jag Writing Fantasy and Science Fiction parallellt med att jag skriver. Vissa delar är relevanta för mig, andra inte, men bara att ha ett pågående samtal (i mitt huvud) om skrivande gör att min skrivhjärna inte fokuserar så ensidigt på avsnittet jag just kört fast i, vilket i sin tur hjälper mig att hitta nya lösningar på mina skrivproblem. (Tänker skriva ett mer utförligt inlägg om den när jag läst klart, men jag läser små stycken i taget, så det dröjer ett tag tills jag är färdig).

Det kanske inte är alla som fungerar som jag. Andra kanske vill ha tyst inne i hjärnan för att kunna höra sina egna tankar och då förstår jag om skrivböcker känns som slöseri med tid, särskilt för dem som redan snappat upp det mesta om grundläggande romanbygge genom det egna läsandet och därmed inte har någon nytta av de mer handfasta råden. Men att kategoriskt avfärda den sorts böcker tycker jag är synd. I mitt fall fungerar min hjärna helt enkelt bättre när den har lite olika tankeprocesser igång samtidigt och då erbjuder skrivböckerna bra material som kan stötas och blötas i bakgrunden. Tur att jag kommit på det nu och kan lämna det där mossiga elittänkandet bakom mig.

4 kommentarer:

MissMagic sa...

Har aldrig läst en bok om skrivande men tror absolut att det kan finnas många bra knep i såna som kan berika ens skrivande. :) Åtminstone så kan det hjälpa en att analysera sina texter från nya vinklar och det är ju i sig grundläggande för att man ska kunna utveckla sig :)

Bara hittepå sa...

Precis. Ofta kommer de nya vinklarna inte ens från boken själv, utan är resultatet av en lång kedja tankar som sattes igång av någonting som på ytan knappt är relevant. Till exempel så finns det i boken jag nämnde ett avsnitt om reglerna för rymdresor, d.v.s. hur lång tid det tar att åka från A till B och hur det påverkar de samhällen som växer fram. Manuset jag arbetar med utspelar sig inte i rymden, men jag började fundera kring hur människorna reser runt i min värld och det i sin tur gjorde att jag kom på en del andra saker som känns bra att veta, men som inte har det minsta med rymdresor att göra.

Eva Karlsson sa...

Härligt att du har lämnat det där mossiga elittänkandet bakom dig :-) Ibland börjar jag väga mig mot de stora författarna och då blir ju det jag gör inget värt. Men jag brukar repa mig. Alla läsare behöver olika böcker och den jag skriver kommer någon att tycka om.
Jag har ett gäng med skrivhandböcker som jag har läst flera gånger. Ibland tar jag fram en och bläddrar, särskilt som jag sitter fast själv, då brukar det lossna.

Bara hittepå sa...

Då verkar vi vara rätt lika, du och jag. Ibland räcker det med en enda mening från en av de där böckerna för att få loss tankarna ur hjulspåret och släppa dem lös i en ny riktning.

Jag tror att många kommer tycka om det du skriver. :)