Så. Blogguppehållet tog längre än vad jag hade räknat med, men från och med idag har jag en internetuppkoppling hemma. Det står fortfarande kartonger längs väggarna, men långsamt börjar nya lägenheten kännas som min egen.
Det har varit en underlig känsla att flytta och samtidigt läsa dagliga rapporter om de människor som kämpar sig fram mot Europa på jakt efter tryggheten. Allt det där småttiga det är så lätt att irritera sig på blir till ingenting. De många luftmadrassnätterna innan min säng levererades till exempel. Sällan blir man väl så påmind om hur gott ställt man har det när man kan tycka att en bädd i en torr och varm lägenhet kan vara en uppoffring. Och ensamheten som oundvikligen infinner sig de första dagarna på ett nytt ställe, vad är den jämfört med att inte vara välkommen någonstans?
Nu är inte den här bloggen en plats där jag vill dryfta världspolitik. Det finns det andra arenor till. Men på något litet sätt vill jag ändå låta omvärlden få plats här, för vad ska man med litteraturen till om den inte tar oss med till andra verkligheter?
I all sin obetydlighet tänkte jag därför ha Syrien-tema på min höstläsning. Inte för att jag tror att det nödvändigtvis gör nytta för någon annan, men för att det gör nytta för mig. Jag vet helt enkelt för lite om detta hörn av världen.
I min lokala bokhandel har jag därför inhandlat en bok av Rafik Schami. Det är egentligen fusk, för även om han är född i Syrien har han levt nästan hela sitt vuxna liv i Tyskland. Men hans roman Nattens berättare gjorde stort intryck på mig som ung (några av mina tidigaste skrivförsök var väääldigt nära plagiat av den, kan jag säga). Denna gång blir det Kalligrafens hemlighet (Das Geheimnis des Kalligraphen) som utspelar sig i Damaskus 1957.
Andra tips på böcker mottages tacksamt.
4 kommentarer:
Underbart att du äntligen är på plats, oavsett flyttkartonger och sängleveranser (det är ju inte utan att man har saknat dig lite...). Välkommen tillbaka!
Det känns helt rätt att läsa syrianska författare, men tyvärr är jag väldigt dålig på de flesta författare som inte har svenska eller engelska som modersmål, så jag har inga bra tips. Däremot ska jag skriva upp Rafik Schami på min läslista,och försöka läsa honom, jag blir väldigt nyfiken, förstås!
Verkligen kul att du är tillbaka!
Låter helt rätt att ha ett Syrien-tema. Tyvärr har jag inga tips. Nu när jag håller på med ett manus som vilat i flera månader, hittade jag en passage jag skrev för länge sedan, om en mamma som läser Orientexpressen för sina små döttrar och då startar tåget i Aleppo. Då när jag skrev tänkte jag på staden som exotisk. Men nu ser jag en helt annan bild framför mig.
Saknaden har varit ömsesidig. :)
Kommer inte ihåg om jag skrev om det här, men när jag var i Sverige för ett tag sedan försökte jag hitta icke-anglosaxisk översatt litteratur i pocket på Akademibokhandeln och blev verkligen överraskad över hur svårt det var. Sekwa är undantaget och har verkligen breddat svensk bokutgivning i fransk riktning, men annars… öken!
Tack Eva! Det är verkligen skönt att vara tillbaka och jag ser fram emot en hel del skrivande, läsande och bloggande i höst/vinter.
Det där med Aleppo var ett bra exempel på hur hela ens uppfattning av en plats kan förändras på kort tid, särskilt när det gäller ställen man kanske inte har någon riktig relation till.
Skicka en kommentar