lördag 22 november 2014

Värdet av att vara medioker

Mitt pyttelilla sagoprojekt som jag berättade om i förra inlägget rullar på. Det blir en slags bilderbok kan man säga, med bara några rader text och en liten illustration på varje sida. En sida om dagen känns som ett ganska realistiskt mål.

Och nu kommer det fina i kråksången. Det här tecknandet, alltså. Så himla avslappnande. Jag är INTE bra på att teckna. Nog kan jag få till ett träd eller en kanin så att det går att se vad det föreställer, men jag saknar finess. Det blir aldrig wow-bra. Och det är så skönt! Precis vad jag behöver just nu!

När det gäller skrivandet sitter min stolthet ibland i vägen. Jag vet att jag kan skriva jäkligt bra, det är bara det att det inte händer hela tiden. Därför jämför jag (ofrivilligt!) allt jag skriver med mig själv i toppform, blir frustrerad och glömmer kanske hur många omskrivningar som låg bakom de där sidorna jag faktiskt är riktigt nöjd med.

Men med tecknandet har jag ingen standard att leva upp till. Det blir okej, inte mer, och det räcker. Trots mitt halvdana resultat infinner sig den där nöjdheten med att ha skapat något, att vara en skapande människa. Så härligt.

4 kommentarer:

Skriviver sa...

Det låter underbart, och jag förstår precis vad du menar! Just det där med att man alltid jämför med sitt allra bästa. Det är otroligt viktigt att hitta en uttrycksform där man inte har så mycket pretentioner och bara kan få vila i att man skapar och att det är gott nog. Själv har jag alltid tecknat väldigt mycket och är nästan mer låst där än i skrivandet, men en lång period när jag var yngre bestämde jag mig för att sluta rita med höger hand och istället bara använda vänster. Det fick ungefär samma effekt, att jag inte kunde jämföra utan bara blev glad över det som blev. Efter ett år ungefär hade jag blivit så pass bra med vänster att effekten avtog, men det är fortfarande något av det mest befriande jag någonsin gjort.

Mrs Calloway sa...

så lyxigt att kunna göra sin egen bok! både teckna och skriva. jag har alltid velat, resa, teckna och skriva. allt på en gång alltså. illustrerad resedagbok

Bara hittepå sa...

Imponerande!! Och vilken välbalanserad hjärna du måste ha nu. :)

På samma tema är jag även extremt förtjust i att skriva julrim (snart dags! laddad!). Vi har väldigt strikta regler att alla julklappar i vår släkt måste förses med rim, men det finns inga som helst krav på att de ska vara bra. Tvärtom faktiskt. Vet inte hur många gånger vi har fått avbryta uppläsandet tillfälligt för att samtliga närvarande brutit ihop av skratt över något extra styltigt nödrim...

Bara hittepå sa...

Oh, det låter något! Sitta på en veranda i solnedgången och sammanfatta allt intressant som upplevts under dagen…