Hägring 38 av Kjell Westö

“Thriller” står det två gånger på omslaget till Kjell Westös roman från 2013, Hägring 38. Och thriller är ett ord jag har svårt för. För mig, och jag inser att detta kanske inte är en universell tolkning, signalerar thriller att spänningsmomentet är det viktigaste, medan det kan vara si och så med de litterära kvaliteterna. Eftersom jag inte är så intresserad av spänningen i sig (jag kan vara den minst adrenalinkicksökande människan jag känner) så blev Hägring 38 stående i att-läsa-hyllan i ett helt år.

Men vi vet ju alla att man inte ska döma boken efter omslaget och ja, jag hade väl fel helt enkelt. Istället för den hetsiga framåtrörelse som jag fruktat, har Hägring 38 snarare en inåtrörelse. Nog är det spännande, men mer på det där sättet när man lär känna någon på djupet och gläder sig över varje ny, dyrbar insikt.

Året är 1938, platsen Helsingfors. Två mycket olika människor, advokaten Claes Thune och hans nyanställda kontorist, den ordentliga Fru Wiik, kommer långsamt närmare varandra på ett tillbakahållet, nordiskt vis. Just detta gav mig lite hemlängtan. Svenskar – och jag gissar även finnar – klagar ibland på hur tillknäppta vi är, men det finns något vackert i den ömsesidiga, underförstådda överenskommelsen att inte tränga sig på.

Berättarperspektivet delas lika mellan advokat Thune och Fru Wiik, men det är den senare som jag finner mer intressant. Sin yta till trots bär Matilda Wiik på mörka minnen från sin tid i fångläger under finska inbördeskriget tjugo år tidigare. Genom sitt nya arbete kommer hon åter i kontakt med “Kaptenen”. Han minns inte henne, men hon minns honom alltför väl.

Thunes liv engagerar mig mindre, men genom hans träffar med herrsällskapet “Onsdagsklubben” ges en inblick i ett Finland i förändring. Talet om fosterlandet växer i ljudstyrka, och Thunes vän Jary får allt tydligare känna av den groende antisemitismen, vilket Thune avfärdar som paranoia. Det är skickligt gestaltat och utgör även en oroande kommentar på vår egen tid med vågen av främlingsfientlighet vi ser i dagens Europa.

Lite senare än resten av världen har jag därmed upptäckt Kjell Westös författarskap och vad kan jag säga annat än att jag inte är ett dugg förvånad över de priser som verkar ha regnat över honom. En författare jag tänker läsa mer av.