Biografiproblemet

Veckans bokbloggsjerka:

Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Biografier är det sällan jag läser. Inte egentligen på grund av bristande intresse, utan snarare för att de jag försökt mig på har varit av skiftande kvalitet. Antingen är de akademiska tegelstenar som aldrig vill ta slut, eller hafsverk som prånglas ut så snabbt som möjligt innan biografiobjektet har förbrukat sina femton minuter i rampljuset. Visst, mm, ja, jag överdriver, men jag tror på fullt allvar att det är riktigt, riktigt svårt att skriva en bra biografi.

Självklart finns det också författare som lyckas. En bok jag genast kom att tänka på var Longitude av Dava Sobel som jag skrivit om tidigare. Det är kanske inte en biografi i ordets striktaste mening eftersom den allra främst handlar om det på 1700-talet så viktiga longitudproblemet – i korta drag hur skepp kan veta var någonstans på havet de befinner sig. Förgrundsgestalt är dock John Harrison, en engelsk urmakare som inte bara var helt briljant (vilket framkommer redan på omslaget), men också så försynt och allmänt anständig att världen inte tog honom på allvar.  Istället för att firas som hjälte blev han motarbetad och fick ägna hela sitt långa liv åt att bevisa att hans uppfinningar fungerade, trots att det borde varit uppenbart.

För den som tänker att detta kanske kunde vara något, men är det inte lite torrt ändå, vill jag säga: 1. Det är det inte. 2. Boken är på under 200 (inte särskilt tättskrivna) sidor. 3. Jag har ingen tredje punkt, men jag vill rekommendera boken å det varmaste.

Nu ser jag fram emot att läsa alla andras tips, så att jag kan bli av med mina biografifördomar.